1Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
1 Ay no ga ti bora kaŋ di taabi Rabbi futa goobo do.
2Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
2 A n'ay candi k'ay daŋ ay ma dira kubay ra, Manti kaari ra bo.
3Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
3 Daahir no, a na banda bare ay gaa, A ga nga kamba bare ay se zaaro me-a-me.
4Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
4 A naŋ ay hamo d'ay kuuro ma soobay ka zabu, A n'ay biriyey ceeri-ceeri mo.
5Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
5 A na cinariyaŋ te k'ay koli ka bare da forti nda taabi.
6I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
6 A n'ay gorandi kubay nangey ra, Danga borey kaŋ bu za gayyaŋ.
7Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
7 A n'ay windi nda kali kal ay si hin ka fatta. A n'ay guuru-say sisiro tiŋandi ay se.
8Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
8 Oho, d'ay hẽ, ay ce, Ay goono ga gaakasinay ceeci, A ga wangu ay adduwa se.
9Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
9 A na fonda daabu ay jine da tondi jabante yaŋ, Hal ay fondayzey siiri.
10En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
10 Sanda urs* cine no a go ga gum ay se, Da muusu beeri cine kaŋ go nga tuguyaŋ nango do.
11Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
11 A n'ay kambandi ka kaa fonda ra, a n'ay tooru-tooru, A fay d'ay faaji ra.
12Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
12 A na nga biraw candi, A n'ay ciya goo hari hangaw se.
13Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
13 A naŋ nga tonga ra hangawey m'ay fun hal ay ganda ra.
14Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
14 Ay ciya hahaarayaŋ hari ay jama kulu se d'i dooni hari mo, zaari me-a-me.
15Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
15 A n'ay toonandi nda forti, A n'ay bugandi nda absint* hari mo.
16Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
16 A n'ay hinjey ceeri nda tond'izeyaŋ, A n'ay daabu nda boosu.
17Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
17 Ni n'ay fundo furu k'a moorandi laakal kanay, Ay dinya baa haŋ kaŋ ti albarka.
18Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
18 Ay ne: «Ay gaabo ban, Hala nda beeje kaŋ ay ga sinji Rabbi gaa.»
19Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
19 Ma fongu ay kankamo d'ay yawtaray gora gaa, Kaŋ ga ti absint da hari forto.
20Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
20 Daahir hala hõ ay bina goono ga fongu i gaa, Hal ay gungum ka ye ganda.
21Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
21 Amma ay goono ga fongu hayey wo hal ay goono ga beeje sinji:
22HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
22 Rabbi baakasinay suujo se no iri mana halaci, Zama a bakarawo si ban.
23Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
23 A ga taji no susubay kulu. Ni naanayo ya ibeeri no!
24HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
24 Ay fundo ne: «Rabbi ya ay baa no, Ay binde ga beeje sinji a gaa.»
25HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
25 Rabbi ya gomnikoy no borey kaŋ g'a hangan se, Da fundo kaŋ g'a ceeci din se.
26Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
26 A ga boori no boro ma beeje sinji ka dangay ka Rabbi faabayaŋ batu.
27Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
27 A ga boori no boro se a ma taabi dondon za nga zankatara waate.
28Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
28 A ma goro nga hinne ka dangay, Zama woodin no Rabbi dake a boŋ.
29Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
29 A ma nga meyo daŋ laabu ra, Zama hambara a gonda beeje.
30Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
30 A ma nga garba no boro kaŋ g'a kar se, A ma to nda wowi haŋyaŋ.
31Ty Herren förkastar icke för evig tid;
31 Zama Koy Beero si boro furu hal abada.
32utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
32 Baa day a na bine saray daŋ, Kulu nda yaadin a ga ye ka bakar nga baakasinay suuji booba boŋ.
33Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
33 Zama manti ibaay boŋ no Rabbi ga taabi wala bine saray dake Adam-izey boŋ.
34Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
34 I ma ndunnya ra hawantey kulu taamu-taamu,
35att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
35 I ma boro ganji haŋ kaŋ ga wazibi a se Beeray-Beeri-Koyo jine,
36att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
36 I ma boro cimo siirandi ciito do, Koy Beero mana yadda nda woodin yaŋ.
37Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
37 May no ga ci, a ma to mo, Da manti Koy Beero lordi no?
38Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
38 Masiiba nda gomni, Manti i kulu ga fun Beeray-Beeri-Koyo me ra no?
39Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
39 Yaadin gaa binde, mate no? Boro fundikooni ga guuni-guuni d'i n'a gooji nga zunubey sabbay se no?
40Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
40 Iri ma fintalyaŋ te, Iri m'iri muraadey neesi, Iri ma bare ka ye Rabbi do haray.
41Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
41 Iri m'iri biney d'iri kambey sambu beene Irikoy gaa beena ra ka ne:
42Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
42 «Iri na taali te, iri murte _ni gaa|_, Ni mo, ni mana iri yaafa.»
43Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
43 Ni na ni boŋ didiji nda futay k'iri gaaray. Ni wi, ni mana bakar mo.
44Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
44 Ni tugu buru ra zama adduwa kulu ma si bisa ka koy ni do.
45Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
45 Ni n'iri ciya ziibi nda fisi ndunnya dumey game ra.
46Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
46 Iri ibarey kulu na ngey meyey feeri iri gaa.
47Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
47 Joote nda guusu hirrimi da halaciyaŋ da lemunyaŋ ga ti iri wane.
48Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
48 Ay mundey go ga dooru ka fun ay moy ra sanda gooru hari cine, Ay borey ize wayo halaciyaŋo sabbay se.
49Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
49 Ay moy go ga mundi dooru kaŋ sinda kayyaŋ, I mana naŋ,
50till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
50 Hala Rabbi kaŋ go beene ma guna ka di.
51Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
51 Ay moy g'ay bina daŋ a ma maa doori zama ay go ga di ay gallo wandiyey kulu taabey.
52Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
52 Ngey kaŋ yaŋ ciya ay ibarey sabaabu kulu si, I n'ay gaaray da himma danga curayze cine.
53De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
53 I n'ay fundo pati guuso ra, I n'ay catu nda tondiyaŋ.
54Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
54 Haro din kulu no ka soobay ka gana ay boŋ, Hal ay ne: «I n'ay halaci.»
55Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
55 Ya Rabbi, guuso kaŋ ku gumo, Hal a daba gaa no ay na ni maa ce.
56Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
56 Ni maa ay jinda. Ma si ni hangey lutu d'ay hẽ ka gaakasinay ceeci.
57Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
57 Hano kaŋ hane ay na ni ce, Ni maan, ni ne ay ma si humburu.
58Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
58 Ya nin Koy Beero, ni faasa ay se k'ay fundo fansa*.
59Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
59 Ya Rabbi, ni di kankamo kaŋ i te ay se, Ni m'ay sabaabo ciiti dumbu.
60Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
60 Ni di banayaŋ da me-hawyaŋ kulu kaŋ i goono ga te ay boŋ.
61Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
61 Ya Rabbi, ni maa i wowey d'i me-hawyaŋ kulu kaŋ i goono ga te ay boŋ,
62Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
62 Da borey kaŋ tun ay se yaŋ din guuni-guuney, Da dabarey kaŋ i goono ga gurum ngey biney ra ay boŋ zaari me-a-me.
63Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
63 Kala ni ma guna i gora d'i tunyaŋo. Ay ciya i se dooni hari.
64Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
64 Ya Rabbi, ni ga alhakku bana i gaa, I kambe goyey hina me.
65Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
65 Ni g'i no bine ra danawtaray, Kaŋ ga ti ni laaliyaŋo i se.
66Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
66 Ni m'i gaaray da futay k'i halaci i ma ban Rabbi beeno wo cire.