1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
1 Ya Rabbi, ma fongu nda haŋ kaŋ du iri. Ma guna ka di iri haawo.
2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
2 I n'iri tubey ta ka no yawey se, K'iri windey mo no laabu fo boroyaŋ se.
3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
3 Iri ya alatuumiyaŋ no, iri sinda baaba, Iri nyaŋey mo kurnyey bu.
4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
4 Iri go g'iri haŋyaŋ harey day da nzarfu. Iri tuuri, kala hay boŋ no iri ga du a.
5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
5 Borey kaŋ n'iri gaaray n'iri ce kondo ŋwa. Iri farga, i si g'iri no fulanzamay mo.
6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
6 Iri na kambe salle Misirancey da Assiriyancey gaa, Zama iri ma du ŋwaari kaŋ ga wasa iri se.
7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
7 Iri baabey na zunubi te, i si no mo, Kal iri m'i taaley alhakko sambu.
8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
8 Bannyayaŋ go g'iri may, Iri sinda boro kulu kaŋ g'iri faaba i kambe ra.
9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
9 Iri fundey kataru no iri goono ga du ŋwaari nd'a, Saajo ra borey takuba sabbay se.
10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
10 Iri kuurey koroŋ sanda feema cine, Haray dunga korno sabbay se.
11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
11 I na wayborey sara Sihiyona ra, Da wandiyey mo Yahuda kwaarey ra.
12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
12 I na mayraykoyey sarku i kambey gaa, I mana arkusey beerandi mo.
13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
13 Sahãkooney na hinji sambu ka duru, Zankey go ga kati tuuri jaraw cire.
14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
14 Arkusey ban faada meyey ra, Arwasey mo fay da dooni teeyaŋ.
15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
15 Iri biney farhã ban, Iri gaani kulu bare ka ciya bu baray.
16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
16 Koytaray fuula fun iri boŋey gaa ka kaŋ. Kaari iri sohõ! Zama iri na zunubi te.
17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
17 Woodin se no iri biney yangala, Woodin se mo no iri moy te kusa-kusa.
18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
18 Sihiyona tondo ciya kurmu. Zoŋoyaŋ go ga bar-bare noodin.
19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
19 Nin ya Rabbi, ni go no hal abada. Ni karga go no zamana ka koy zamana.
20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
20 Ifo no ka naŋ ni ga dinya iri gaa duumi? Ifo se no ni n'iri furu banda za gayyaŋ?
21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
21 Ya Rabbi, m'iri ye ni do haray. Iri mo, iri ga bare ka ye ka kaa. M'iri jirbey tajandi sanda doŋ waney cine.
22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
22 Da manti ni n'iri furu parkatak no, Ka futu iri gaa gumo mo.