1Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
1 Yesu ne nga talibey se: «A si te hartayaŋ sabaabey ma jaŋ ka kaa, amma kaari nga kaŋ do no i goono ga fun ka kaa!
2För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
2 Dambe day bora se i ma fufuyaŋ* tondi sarku a jinda gaa k'a jindaw teeko ra, a ga bisa a ma daŋ afolloŋ zanka kayney wo ra i ma taali te.
3Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
3 Araŋ ma haggoy d'araŋ boŋ. Da ni nya-ize na zunubi te ni se, kala ma deen'a gaa. D'a tuubi, m'a yaafa.
4Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»
4 D'a na zunubi te ni se hala sorro iyye zaari fo ra, hala sorro iyye mo a ma ye ni do ka ne: ‹Ay tuubi,› kulu ni m'a yaafa.»
5Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
5 Diyey mo ne Rabbi se: «Ma cimbeeri* tonton iri se.»
6Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
6 Rabbi ne: «D'araŋ gonda cimbeeri sanda mutard* ize cine, doŋ d'araŋ ne durmi nyaŋo wo se: ‹Ma dagu ka koy sinji teeko ra,› kal a ma maa araŋ se k'a te.
7Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
7 Amma may no araŋ game ra kaŋ gonda bannya nga fari ra ga far, wala a go alman banda, d'a fun fari a ga ne a se: ‹Kaa sohõ-sohõ ka goro ka ŋwa?›
8Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
8 Day manti a ga ne a se: ‹Ni ma hay fo soola kaŋ ay ga ŋwa, ma guddama k'ay saajaw hal ay ma ŋwa ka haŋ jina? Woodin banda ni mo ga ŋwa ka haŋ.›
9Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
9 Ngo, a ga bannya din saabu zama a te hayey kaŋ i ci a se?
10Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
10 Yaadin mo no araŋ wo: waato kaŋ araŋ te hay kulu kaŋ i ci araŋ se, kal araŋ ma ne: ‹Iri ya bannyayaŋ no kaŋ sinda nafa. Iri te haŋ kaŋ ga hima iri se iri ma te.› »
11Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
11 Waato kaŋ Yesu goono ga koy Urusalima, kal a gana ka bisa Samariya nda Galili ra.
12Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
12 Kaŋ a furo kawye fo ra, jiraykooni way kuband'a. I kay hala nangu mooro ka
13och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
13 ngey jindey tunandi ka ce ka ne: «Yesu, iri Koyo, m'iri suuji!»
14När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
14 Waato kaŋ a di ey, a ne i se: «Wa koy k'araŋ boŋ cabe alfagey se.» A go no mo, i diraw ra, i n'i hanandi.
15Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
15 I ra afo, waato kaŋ a di nga du baani, kal a ye ka kaa da jinde beeri ka darza no Irikoy se.
16och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
16 A ye ganda ka gande biri Yesu jine, a goono ga saabu a se. Day nga wo Samariya boro no.
17Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
17 Yesu tu ka ne: «Manti i na iway din hanandi? To, man yagga din?
18Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»
18 I mana du boro kulu kaŋ ye ka kaa ka darza no Irikoy se kala day mebaraw wo hinne?»
19Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
19 Yesu ne a se mo: «Tun ka koy ni koyyaŋ. Ni cimbeero no ka ni no baani.»
20Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
20 Kaŋ Farisi* fonda borey na Yesu hã alwaati kaŋ cine no Irikoy koytara ga kaa, a tu i se ka ne: «Irikoy koytara si kaa da fonnayyaŋ.
21ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
21 I si ne mo: ‹Guna ne!› wala: ‹Guna yongo!› Zama guna, Irikoy koytara go araŋ game ra.»
22Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
22 Yesu ne nga talibey se mo: «Jirbiyaŋ go kaa kaŋ yaŋ ra araŋ ga beeje araŋ ma di zaari folloŋ Boro Izo zaarey ra, amma araŋ si di a.
23Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
23 I ga ne araŋ se: ‹Guna yongo!› wala: ‹Guna ne!› Wa si koy, wa s'i gana.
24Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
24 Zama mate kaŋ maliyaŋ ga mali za beene kuray fo ka kwaarandi hala ya-haray kura gaa, yaadin mo no Boro Izo ga bara nd'a nga zaaro ra.
25Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
25 Amma a ga tilas a ma maa hari boobo gurzugay jina, zamana wo izey ma wang'a mo.
26Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
26 Mate kaŋ Nuhu jirbey te d'a, yaadin cine mo no a ga bara Boro Izo jirbey ra.
27människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
27 Borey goono ga ŋwa, i goono ga haŋ, i goono ga hiiji, i goono ga hiijandi -- kala hano kaŋ hane Nuhu furo hiyo ra. Tunfaano* mo kaa k'i kulu halaci.
28Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
28 Yaadin cine no a bara Lotu jirbey ra mo: i goono ga ŋwa, i goono ga haŋ, i goono ga day, i goono ga neera, i goono ga duma, i goono ga cina.
29men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
29 Amma hano kaŋ hane Lotu fun Saduma* ra, kala danji nda sufar* dooru ka fun beena ra, k'i kulu halaci.
30alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
30 Yaadin mo no a ga bara hano kaŋ hane Boro Izo ga bangay.
31Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
31 Zaaro din ra, boro kaŋ go fu boŋ, a arzaka mo go fuwo ra, a ma si zumbu k'a sambu. Boro kaŋ go fari mo ma si ye banda dunkayo do.
32Kommen ihåg Lots hustru.
32 Araŋ ma fongu Lotu wando.
33Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
33 Boro kulu kaŋ ga ceeci nga ma nga fundo faaba, a fundo ga daray. Amma boro kulu kaŋ ga nga fundo nooyandi, a g'a hallasi.
34Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
34 Ay ga ne araŋ se: cino din ra boro hinka ga bara daari fo boŋ, i g'afo sambu k'afa naŋ.
35Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»
35 Wayboro hinka ga bara nangu fo ga fufu care banda. I g'afa sambu k'afa naŋ.
36Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
36 Boro hinka ga bara fari fo ra. I g'afa sambu k'afa naŋ.»
37 I tu a se ka ne: «Man gaa, Rabbi?» A ne i se: «Nangu kaŋ jifa go, noodin no gaadagey mo ga margu.»