1Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honom på prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken från himmelen.
1 Farisi* fonda borey da Sadusi* fonda borey kaa. I goono ga Yesu si k'a ŋwaaray a ma beene alaama fo cabe ngey se.
2Men han svarade och sade till dem: »Om aftonen sägen I: 'Det bliver klart väder, ty himmelen är röd',
2 Amma a tu ka ne i se: «Waato kaŋ wiciri kambu to araŋ ga ne: ‹Hari si kaa, zama beena ga ciray-ciray.›
3och om morgonen: 'Det bliver oväder i dag, ty himmelen är mulen och röd.' Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men om tidernas tecken kunnen I icke döma.
3 Susubay mo araŋ ga ne: ‹Hunkuna beena ga hirri, zama a ga ciray-ciray, a ga ziibi.› To. Araŋ ga hin ka beena baaru fayanka, amma araŋ si hin ka alwaatey alaamey fayanka.
4Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.» Och så lämnade han dem och gick sin väg.
4 Zamana laalo da zina-teero borey wo goono ga alaama fo ceeci. I s'i no alaama kulu kala day Yonana* alaama hinne.» Kal a dira k'i naŋ.
5När sedan lärjungarna foro åstad, över till andra stranden, hade de förgätit att taga med sig bröd.
5 Waato kaŋ talibey kaa ya-haray daŋanta, i dinya ka kande buuru.
6Och Jesus sade till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.»
6 Yesu ne i se: «Araŋ ma haggoy da Farisi fonda borey da Sadusi fonda borey dalbuwo.»
7Då talade de med varandra och sade: »Det är därför att vi icke hava tagit med oss bröd.»
7 Talibey soobay ka care miisi ka ne: «Zama iri dinya ka kande buuru se no, wala?»
8Men när Jesus märkte detta, sade han: »I klentrogne, varför talen I eder emellan om att I icke haven bröd med eder?
8 Yesu mo kaŋ faham da woodin ne i se: «Ya araŋ cimbeeri kayna koyey, ifo se no araŋ goono ga lasaabu woone te, way, zama araŋ sinda buuru?
9Förstån I ännu ingenting? Och kommen I icke ihåg de fem bröden åt de fem tusen, och huru många korgar I då togen upp?
9 Day, hala hõ araŋ mana faham jina, wala? Araŋ si fongu buuru kunkuni guwa din boro zambar gu wano? Cilla kayna marge no araŋ du ka sambu?
10Ej heller de sju bröden åt de fyra tusen, och huru många korgar I då togen upp?
10 Da mo koyne, buuru kunkuni iyye boro zambar taaci wane? Nga mo, cilla beeri marge no araŋ du ka sambu?
11Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var om bröd som jag talade till eder? Tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.»
11 Ifo se no araŋ mana faham kaŋ manti buuru sanni no ay goono ga te araŋ se? Amma araŋ ma te laakal nda Farisi fonda borey da Sadusi fonda borey dalbuwo!»
12Då förstodo de att det icke var för surdeg i bröd som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan för fariséernas och sadducéernas lära.
12 Waato din gaa no i faham d'a sanno, manti buuru dalbu* sanni no a goono ga te ngey se, ka ne i ma laakal d'a, amma Farisi fonda borey da Sadusi fonda borey dondonandiyaŋo gaa no a go.
13Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?»
13 Waato kaŋ Yesu kaa Kaysariya, Filibi laabo ra, a na nga talibey hã ka ne: «Borey goono ga ne Boro Izo ya may no?»
14De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.»
14 I tu ka ne: «Afooyaŋ goono ga ne Yohanna baptisma* teekwa no, afooyaŋ mo ga ne Iliya no, afooyaŋ mo ga ne Irimiya no, wala doŋ annabey ra afo no.»
15Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»
15 A ne i se: «Araŋ binde, araŋ ga ne ay ya may no?»
16Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande Gudens Son.»
16 Siman Bitros tu ka ne: «Ni ya Almasihu no, Irikoy fundikoono Izo.»
17Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon, Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.
17 Yesu tu ka ne a se: «Ni ya albarkante no, Siman Yonana ize, zama Adam-ize mana woone bangandi ni se, amma ay Baabo kaŋ go beena ra no.
18Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.
18 Ay ga ne ni se koyne: nin no Bitros. Tondo wo boŋ no ay g'ay marga suubananta cina, wo kaŋ Alaahara hino mo si te a boŋ zaama.
19Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.»
19 Ay ga beene koytara saaf'izey no ni se. Lordi kulu kaŋ ni ga haw ndunnya ra, i jin k'a haw beena ra no. Lordi kulu kaŋ ni ga feeri ne ndunnya ra, i jin k'a feeri beena ra mo.»
20Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.
20 Alwaato din no a na nga talibey gongormandi i ma si nga bangandi boro kulu se, kaŋ nga ya Almasihu no.
21Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen.
21 Za alwaato din no Yesu sintin ka cabe nga talibey se kaŋ tilas no nga ma koy Urusalima, ka taabi boobo haŋ arkusey* da alfaga beerey da asariya dondonandikoy kambey ra, i m'a wi. Zaari hinzanta hane mo a ma tun.
22Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»
22 Amma Bitros n'a kaa waani ka sintin ka deen'a gaa: «Jam! Irikoy ma boriyandi, ya Rabbi! Woodin si du nin abada!»
23Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
23 Amma Yesu bare ka ne Bitros se: «Ma ye ka fun ay banda, nin Saytan* wo! Ni ya hartayaŋ hari no ay se, zama ni si Irikoy hayey saal, kala borey waney.»
24Därefter sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig: så följe han mig.
24 Gaa no Yesu ne nga talibey se: «Da boro fo ga baa nga ma kaa ay banda, kal a ma nga boŋ ze jina ka nga kanjiyaŋ bundo sambu k'ay gana.
25Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.
25 Zama boro kulu kaŋ ga miila nga ma nga fundo faaba, a fundo ga daray. Amma boro kulu kaŋ ga nga fundo nooyandi ay wo sabbay se ga du a.
26Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
26 Zama riiba woofo no boro ga du baa day a du ndunnya kulu, amma a fundo ma daray? Ifo no mo boro ga no kaŋ ga hin ka nga fundo fansa?
27Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar.
27 Zama Boro Izo ga kaa nga Baabo darza ra, nga nda nga malaykey. Alwaato din no a ga boro kulu bana nga goyo boŋ.
28Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Människosonen komma i sitt rike.»
28 Haciika, ay ga ne araŋ se, boro fooyaŋ goono ga kay ne kaŋ yaŋ si buuyaŋ taba baa kayna kala nd'i di Boro Izo goono ga kaa nga koytara ra.»