1När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område.
1 Kaŋ Yesu na sanney din kulu ban, a tun Galili ka kaa Yahudiya laabo ra, Urdun daŋanta haray.
2Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.
2 Borey marga bambata mo n'a gana, a n'i kulu no baani mo noodin.
3Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom och sade: »Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?»
3 Farisi* fonda borey mo kaa a do zama ngey m'a si. I ne: «A ga halal* no boro ma nga wande fay sabaabu kulu sabbay se, wala?»
4Men han svarade och sade: »Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
4 A tu ka ne: «Araŋ mana caw no kaŋ nga kaŋ n'i taka din za sintina, a n'i te no alboro nda wayboro,
5och sade: 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'?
5 ka ne: ‹woodin se no alboro ga nga baaba nda nga nya naŋ, ka naagu nga wando gaa, i boro hinka mo ga ciya gaaham folloŋ.›
6Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»
6 A ga ciya mo ne ka koy jine i manti ihinka koyne, amma gaaham folloŋ no. Haŋ kaŋ Irikoy haw care gaa, boro ma s'a feeri.»
7Då sade de till honom: »Huru kunde då Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?»
7 I ye ka ne a se: «Day, ifo se no Musa lordi ka ne i ma hiijay fayyaŋ tira no, i ma fay mo?»
8Han svarade dem: »För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så.
8 A ne i se: «Zama araŋ biney ga sandi se no Musa yadda araŋ m'araŋ wandey fay. Amma za sintina ya, manti yaadin no bo.
9Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.»
9 Ay ga ne araŋ se koyne: boro kulu kaŋ ga nga wando fay, da manti zina taali sabbay se no, hal a ma afo hiiji koyne -- to, zina no a goono ga te. Wala mo, d'a na fayante fo hiiji, nga mo a na zina te nooya.»
10Då sade lärjungarna till honom: »Är det så med mannens ställning till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig.»
10 Talibey ne a se: «Da boro nda nga wando sanni wo, ya-cine no a bara nd'a, yaadin gaa a si hima baa boro ma hiiji.»
11Men han svarade dem: »Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de åt vilka sådant är givet.
11 Amma a ne i se: «Manti boro kulu no ga hin ka sanno wo ta, kala day borey kaŋ yaŋ se i n'a no.
12Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.»
12 Zama mantawyaŋ go no kaŋ yaadin no i n'i hay za i go ngey nyaŋey gunde ra. Mantawyaŋ go no mo kaŋ borey kambe no k'i manta. Mantawyaŋ go no koyne kaŋ ngey no ka ngey boŋ te mantawyaŋ beene koytara sabbay se. Boro kaŋ ga hin ka sanno wo ta, a m'a ta.»
13Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem.
13 Gaa no i kand'a se zanka kayna yaŋ, zama a ma nga kambey dake i boŋ ka te _i se|_ adduwa, amma talibey deeni i gaa.
14Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.»
14 Amma Yesu ne: «Wa naŋ zanka kayney ma kaa ay do. Wa s'i ganji, zama woone yaŋ dumi no beene koytara ga bara nd'a.»
15Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
15 A na nga kambey dake i boŋ, gaa no a dira noodin.
16Då trädde en man fram till honom och sade: »Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?»
16 Kala boro fo kaa ka maan Yesu do ka ne: «Alfa, goy hanno woofo dumi no ay ga hima ka te, hala ya du fundi hal abada?»
17Han sade till honom: »Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden.»
17 Yesu tu a se ka ne: «Ifo se ni g'ay hã booriyaŋ ciine boŋ? Afo hinne ga ti ihanno, _Irikoy no_. Amma da ni ga ba ni ma furo fundi hal abada ra, ni ma lordey* gana.»
18Han frågade: »Vilka?» Jesus svarade: »'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd',
18 Bora ne a se: «Woofo yaŋ?» Yesu ne: «Ni ma si boro wi, ni ma si zina, ni ma si zay, ni ma si tangari seeda te,
19'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'»
19 ni ma ni baaba nda ni nya beerandi, ni ma ba ni gorokasin danga ni boŋ cine.»
20Då sade den unge mannen till honom: »Allt detta har jag hållit. Vad fattas mig ännu?»
20 Arwaso ne a se: «Woodin yaŋ kulu no ay gana ka haggoy d'ey. Ifo ka cindi ay se koyne?»
21Jesus svarade honom: »Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
21 Yesu ne a se: «Da ni ga ba ni ma ciya toonante, kala ni ma koy ka hay kulu kaŋ go ni se neera, k'a zaban talkey se -- ni mo ga du arzaka beena ra. Ma kaa mo k'ay gana.»
22Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
22 Amma waato kaŋ arwaso maa sanno din, a dira nda bine saray, zama arzakante no gumo.
23Då sade Jesus till sina lärjungar: »Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.
23 Yesu ne nga talibey se: «Haciika ay ga ne araŋ se: da cat no arzakante ma furo beene koytara ra.
24Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
24 Ay ga ne araŋ se koyne, a ga faala yo se a ma furo sana fune ra, da arzakante ma furo Irikoy koytara ra.»
25När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade: »Vem kan då bliva frälst?»
25 Waato kaŋ talibey maa sanno din, i dambara gumo. I ne: «Yaadin gaa, may no ga hin ka du faaba?»
26Men Jesus såg på dem och sade till dem: »För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.»
26 Amma kaŋ Yesu n'i guna, a ne i se: «I si hin ka woodin te borey do, amma Irikoy do hari kulu ga te.»
27Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»
27 Gaa no Bitros tu ka ne a se: «Guna me, iri kaŋ na hay kulu naŋ ka ni gana, ifo no iri ga du binde?»
28Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.
28 Yesu ne i se: «Haciika ay ga ne araŋ se: araŋ kaŋ yaŋ n'ay gana sohõ, d'i na takayaŋ tajandi, waati kaŋ Boro Izo ga goro nga darza karga boŋ, araŋ mo ga goro karga way cindi hinka boŋ, ka Israyla izey dumi way cindi hinka ciiti.
29Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel.
29 Boro kulu mo kaŋ na fuyaŋ naŋ, wala nya-ize alboro wala wayboro, wala baaba, wala nya, wala izeyaŋ, wala fariyaŋ, ay maa sabbay se, a ga du riiba boobo, woodin banda a ga fundi hal abada tubu mo.
30Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första.»
30 Amma boro boobo kaŋ ga ti sintina waney ga ye kokor banda, kokor banda waney mo ga ciya sintina.