¹I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»

¹ Saaya din ra no Yesu talibey kaa a do ka ne: «May no ga beeri ka bisa ikulu beene koytara ra?»

²Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem

² Kal a na zanka kayna fo ce nga do k'a kayandi i bindo ra,

³och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.

³ ka ne: «Haciika ay ga ne araŋ se: d'araŋ mana bare ka te sanda zanka kayney cine, abada araŋ si furo beene koytara ra.

⁴Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.

⁴ Boro kulu kaŋ ga nga boŋ kaynandi sanda zanka kayna wo cine, nga no ga beeri ka bisa ikulu beene koytara ra.

⁵Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.

⁵ Boro kulu mo kaŋ ga zanka kayna wo cine afo ta ay maa ra, ay no a goono ga ta.

⁶Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.

⁶ Amma boro kulu kaŋ ga zanka kayney wo kaŋ yaŋ g'ay cimandi ra baa afolloŋ daŋ a ma taali te, a ga bisa bora se i ma fufuyaŋ* tondi sarku a jinde gaa k'a mirandi teeku ra, naŋ kaŋ ga guusu.

⁷Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!

⁷ Kaari nin, ndunnya wo, hartayaŋ daliiley sabbay se! Daahir no, hartayaŋ sabaabey si jaŋ ka kaa, amma kaari nga, bora kaŋ a do haray no hartayaŋ sabaabey goono ga fun ka kaa.

⁸Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

⁸ Da ni kambe wala ni ce no ga ni daŋ ni ma taali te, m'a dumbu ka furu. Zama ni ma furo fundi ra kambe-fo-koy wala ce-fo-koy ga bisa i ma ni catu danji kaŋ ga duumi ra, nin da ni ce hinka da ni kambe hinka.

⁹Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.

⁹ Woodin banda, da ni mwa no na ni daŋ ni ma taali te, m'a dagu ka furu. Zama a ga bisa ni se ni ma furo fundi ra mo-fo-koy, d'i ma ni catu danji* bangu danjo ra, nin da ni mo hinka.

¹⁰Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.

¹⁰ Wa te laakal araŋ ma si donda ikayney wo ra baa afo, zama ay ga ne araŋ se, beena ra i malaykey goono g'ay Baabo kaŋ go beene moyduma guna waati kulu.

¹¹ Boro Izo kaa no zama nga ma borey kaŋ daray faaba se.

¹²Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse?

¹² Ifo no araŋ ga tammahã? Da boro fo gonda feeji zangu, afolloŋ fun i ra ka daray, manti a ga wayga cindi yagga din naŋ tondi kuukey ra ka koy ka wo kaŋ daray din ceeci no?

¹³Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.

¹³ D'a di a mo, haciika ay ga ne araŋ se, farhã kaŋ a ga te daranta kaŋ margu din sabbay se ga bisa wo kaŋ a ga te wayga cindi yagga kaŋ yaŋ mana daray din se.

¹⁴Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad.

¹⁴ Yaadin mo no, manti araŋ Baabo kaŋ go beena ra miila no ikayney wo ra baa afo ma halaci bo.

¹⁵Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.

¹⁵ Hala hõ koyne, da ni nya-ize na taali te ni se, ma koy k'a cabe nga taalo, nin d'a hinne game ra. D'a ta ni se, kay, ni na ni nya-izo ye kwaara nooya.

¹⁶Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.

¹⁶ Amma d'a wangu ka maa ni se, ma boro fo wala ihinka tonton ni gaa, zama ‹seeda hinka wala ihinza me ra no sanni kulu ga tabbat.›

¹⁷Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.

¹⁷ D'a wangu ka maa ngey mo se, ma ci marga borey se. D'a wangu ka maa marga borey mo se, waati din gaa a ma hima ni se dumi waani fo, wala mo jangal taako cine.

¹⁸Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.

¹⁸ Zama haciika ay ga ne araŋ se: Lordi kulu kaŋ araŋ ga haw ndunnya ra, i jin k'a haw beena ra no. Lordi kulu kaŋ araŋ ga feeri ne ndunnya ra, i jin k'a feeri beena ra mo.

¹⁹Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.

¹⁹ Ay ga ne araŋ se koyne: d'araŋ boro hinka ga saba ndunnya ra, hari kulu boŋ kaŋ araŋ ga ŋwaaray, ay Baabo kaŋ go beena ra ga woodin te araŋ se.

²⁰Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»

²⁰ Zama nangu kaŋ boro hinka wala ihinza goono ga margu ay maa ra, ay mo go no noodin i bindo ra.»

²¹Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»

²¹ Gaa no Bitros kaa ka ne: «Rabbi sorro marge no ay nya-ize ga taali te ay se, ay m'a yaafa nd'a mo? Hala sorro iyye, wala?»

²²Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.

²² Yesu ne a se: «Ay si ne ni se hala sorro iyye hinne bo, amma iyye hala sorro wayye.

²³Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare.

²³ Woodin sabbay se no i ga beene koytara deedandi nda koy fo kaŋ ga ba ka nga nooru kaŋ go a tamyaŋ kambe ra kabu.

²⁴Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.

²⁴ Waato kaŋ a sintin k'a lasaabu, kal i kande tam fo kaŋ koyo g'a gana zambar hala sorro zambar way.

²⁵Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald.

²⁵ Bannya din binde, kaŋ a sinda haŋ kaŋ nga ga bana nd'a, koyo lordi ka ne i ma nga nd'a wando nd'a izey d'a jinayey kulu neera ka garawo bana.

²⁶Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.'

²⁶ Tamo binde kaŋ ganda ka sombu koyo se ka ne: ‹Ay koyo, ma suuru ay se. Ay g'i kulu bana ni se.›

²⁷Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.

²⁷ Tamo bakaraw na koyo di. A n'a taŋ k'a yaafa nda garawo kulu.

²⁸Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.'

²⁸ Amma tamo din fattanta nango ra, kal a di nga hangasin tam fo, kaŋ nga mo g'a gana nooru danga handu taaci banandi cine. A n'a di k'a koote ka ne: ‹M'ay bana ay garawo!›

²⁹Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.'

²⁹ A hangasin tamo din mo kaŋ ganda k'a ŋwaaray ka ne: ‹Ma suuru ay se, ay g'i kulu bana ni se.›

³⁰Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.

³⁰ Amma a wangu k'a taŋ. A kond'a k'a daŋ kasu hal a ma nga garawo bana.

³¹Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.

³¹ Waato kaŋ a tamtaray hangasiney di haŋ kaŋ a te, i biney sara gumo. I koy ka ci ngey koyo se hay kulu kaŋ te.

³²Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom.

³² Alwaato din koyo mo n'a ce a ma kaa nga do. A ne a se: ‹Ni ya tam laalo no. Ay na ni yaafa nda garawo kulu zama ni n'ay ŋwaaray.

³³Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?'

³³ A si hima ni mo ma bakar ni tamtaray hangasino se bo, sanda mate kaŋ cine ay bakar ni se?›

³⁴Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.

³⁴ A koyo mo futu. A n'a no gurzugandikoy se, hal a ma garaw kulu kaŋ go a gaa bana.

³⁵Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.»

³⁵ Yaadin mo no ay Baabo kaŋ go beena ra ga te araŋ se, d'araŋ biney ra araŋ mana araŋ nya-izey yaafa.»