1När nu Sanballat hörde att vi höllo på att bygga upp muren, vredgades han och blev högeligen förtörnad. Och han bespottade judarna
1 Amma a ciya, waato kaŋ Sanballat maa iri goono ga birno windanta cina, kal a futu, a dukur gumo. A na Yahudancey hahaara mo.
2och talade så inför sina bröder och inför Samariens krigsfolk: »Vad är det dessa vanmäktiga judar göra? Skall man låta dem hållas? Skola de få offra? Skola de kanhända i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv åt stenarna i grushögarna, där de ligga förbrända?»
2 A salaŋ nga nya-izey da Samariya wongu marga jine mo ka ne: «Yahudance londibuuney wo binde, ifo no i goono ga te? I ga ngey boŋ gaabandi no? I ga sargayyaŋ te no? I ga ban parkatak zaari folloŋ no? I ga ye ka tondey funandi laabu gusamo wo ra kaŋ go, a te begunu, wo kaŋ yaŋ i n'i ton, wala?»
3Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: »Huru de än bygga, skall dock en räv komma deras stenmur att rämna, blott han hoppar upp på den.»
3 Tobiya Amonance binde go a jarga. Nga mo ne: «Haya kaŋ i goono ga cina binde, baa da zoŋo kaaru a boŋ, kal a m'i tondi cinaro bagu ka zeeri!»
4Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro. Låt deras smädelser falla tillbaka på deras egna huvuden. Ja, låt dem bliva utplundrade i ett land dit de föras såsom fångar.
4 Ya iri Irikoyo, ma maa, zama i goono ga donda iri! M'i wowo bare k'a ye i boŋ! M'i nooyandi i ma ciya laabu fo wongu arzaka.
5Överskyl icke deras missgärningar, och låt deras synd icke varda utplånad ur din åsyn, eftersom de hava varit de byggande till förargelse.
5 Ma si i laalayaŋo daabu. Ma si i zunubey tuusu mo ni jine, za kaŋ i na cinakoy futandi.
6Och vi byggde på muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva höjd; och folket arbetade med gott mod.
6 Yaadin cine no iri na birno cinaro te d'a. Cinaro kulu binde margu ka kubay hala nd'a beene kuuyaŋo jara, zama jama gonda goyo anniya.
7Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man alltjämt höll på med att laga upp Jerusalems murar, och att rämnorna begynte igentäppas, då blevo de mycket vreda.
7 Amma a ciya, waato kaŋ Sanballat da Tobiya da Laarabey da Amonancey da Asdod borey du baaru kaŋ Urusalima birni cinaro goono ga koy jina, hala mo i sintin ka kortimey kulu lutu, kal i futu.
8Och de sammansvuro sig allasammans att gå åstad och angripa Jerusalem och störa folket i deras arbete.
8 I kulu binde na me haw care banda ka ne ngey ga kaa ka Urusalima wongu, ka kusuuma tunandi noodin.
9Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag och natt för att skydda oss mot dem.
9 Amma iri wo n'iri adduwa te iri Irikoyo gaa. I sabbay se mo no iri na batukoyaŋ daŋ cin da zaari cinakoy se.
10Men judarna sade: »Bärarnas kraft sviker, och gruset är alltför mycket; vi förmå icke mer att bygga på muren.»
10 Yahuda kunda borey mo ne: «Jaraw sambukoy gaabo gaze. Fisi go mo ga gusam parkatay, hala iri si hin ka birni cinaro cina.»
11Våra ovänner åter sade: »Innan de få veta eller se något, skola vi stå mitt ibland dem och dräpa dem; så skola vi göra slut på arbetet.»
11 Iri ibarey mo ne: «I si bay, i si di mo, kal iri ma kaa i bindo ra k'i wi, ka naŋ goyo ma ban.»
12När nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och från alla håll uppmanade oss, väl tio gånger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem,
12 A ciya binde, Yahudancey kaŋ yaŋ go i jarga da goray, i kaa ka soobay ka ci iri se hala sorro way, ka ne: «Nangu kulu kaŋ araŋ bare, i day ga kaa iri gaa.»
13då ställde jag upp folket i de lägsta och mest öppna delarna av staden bakom muren; jag ställde upp dem efter släkter, med sina svärd, spjut och bågar.
13 Woodin sabbay se no, nangey kaŋ yaŋ ga guusu ka bisa cinaro banda, batamey ra, ay na boroyaŋ daŋ i windi borey banda kaŋ yaŋ gonda takubayaŋ da yaajiyaŋ d'i birawey.
14Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Frukten icke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, och striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur och edra hus.»
14 Ay guna, ay tun mo, ka ne laabukoyey da mayraykoyey da jama cindo se: «Wa si humbur'ey. Wa fongu Koy Beero, nga kaŋ ga ti Beeray-Beeri-Koyo, kaŋ ga humburandi! Wa wongu araŋ nya-izey d'araŋ ize alborey da wayborey, d'araŋ wandey, d'araŋ windey se.»
15Sedan våra fiender sålunda hade fått förnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras råd om intet, kunde vi alla vända tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
15 I go no mo, waato kaŋ iri ibarey maa kaŋ iri du ngey me-hawyaŋo baaru, hala mo Irikoy n'i saawara ciya yaamo, kal iri kulu bare ka ye birni cinaro do haray. Boro kulu ye nga goyo do.
16Från den dagen var ena hälften av mina tjänare sysselsatt med arbetet, under det att andra hälften stod väpnad med sina spjut, sköldar, bågar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus.
16 A ciya binde, alwaati woodin ka koy jina, ay zanka jarey na saajaw te goyo ra. I boro jarey mo gonda yaaji, da koray, da biraw, da guuru kwaay ga gaay. Mayraykoyey mo go Yahuda dumo kulu banda _k'i batu|_,
17De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo de vapnet.
17 ngey kaŋ yaŋ goono ga birni cinaro cina. Jinay jarekoy mo, saaya kaŋ i go ga jinayey jare, i boro fo kulu ga goy nda nga kambe fo goyo ra, a kambe fa mo ga wongu jinayey gaay.
18Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblåsare.
18 Cinakoy mo, i afo kulu gonda nga takuba ga koto nga gaa, yaadin cine no i cina nd'a. Hilli karkwa mo go ay do.
19Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Arbetet är stort och vidsträckt, och vi äro spridda över muren, långt ifrån varandra.
19 Ay ne laabukoyey da mayraykoyey da jama cindo se: «Goyo wo, ibambata no, ibeeri mo no. Iri go mo fay-fayante yaŋ no cinaro boŋ, borey ga mooru care se.
20Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder till oss; vår Gud skall strida för oss.»
20 To, nangu kulu kaŋ araŋ maa hilli jinde, wa margu ka kaa noodin iri do. Iri Irikoyo mo ga wongu iri se.»
21Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folket stod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, till dess att stjärnorna kommo fram.
21 Yaadin cine binde no iri na goyo te d'a: i boro jare gonda yaaji ga gaay za wayna funyaŋ kal a koy to handariyayzey bangayyaŋ waate cine.
22Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
22 Alwaati woodin ra binde ay ne borey se: «Naŋ boro kulu nda nga zanka ma zumbuyaŋ do te Urusalima ra, zama i ma ciya batukoyaŋ iri se cin haray. Zaari mo i ma goy te.»
23Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som gjorde vakt hos mig lade av kläderna; vapnen höllos av var och en för lika nödvändiga som vatten.
23 Ay bumbo nd'ay nya-izey, d'ay zankey, da borey kaŋ goono ga batu kaŋ yaŋ go g'ay gana, iri ra baa boro folloŋ mana nga bankaarayey kaa. Boro kulu mo gonda nga yaajo da nga haro.