1En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
1 Bine saawarey ya boro wane yaŋ no, Amma me tuyaŋo, Rabbi do no a ga fun.
2Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
2 Boro fondey kulu gonda hananyaŋ nga bumbo diyaŋ ra, Amma Rabbi ga biyey neesi.
3Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
3 Ma ni goyey talfi Rabbi gaa, Ni miile-miiley mo ga tabbat.
4HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
4 Rabbi na hay kulu taka nga bumbo miila se, Oho, baa boro laaley masiiba zaaro se.
5En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
5 Bine ra boŋ beeraykoy kulu ya fanta hari no Rabbi se. Baa i na kambe daŋ care kambe ra, a si ciiti yana bo.
6Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
6 Suuji nda cimi do no i ga zunubi sasabandiyaŋ te. Rabbi humburkumay do mo borey ga fay da laala.
7Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
7 Da boro fonda ga kaan Rabbi se, A ga naŋ baa a ibarey ma baani goray te d'a.
8Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
8 Arzaka kayna nda adilitaray a banda bisa duure boobo nda cimi-jaŋay a banda.
9Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
9 Boro bine g'a fonda sijiri, Amma Rabbi no g'a cabe taamuyaŋ nangu.
10Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
10 Irikoy ganayaŋ ciiti dumbuyaŋ go bonkooni me ra, A meyo si hatta mo ciiti gaa.
11Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
11 Zaka nda neesiyaŋ hari cimikoyey ya Rabbi wane yaŋ no. Foola ra tiŋay tondey kulu mo a goy no.
12En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
12 Fanta hari no koyey se i ma goy laalo te, Zama karga wo, adilitaray boŋ no a ga sinji.
13Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
13 Me cimikoy ya farhã hari no bonkooney se, I ga ba boro kaŋ ga cimi ci.
14Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
14 Bonkooni bine tunyaŋ ga hima buuyaŋ diya, Amma boro kaŋ gonda laakal g'a futa kanandi.
15När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
15 Bonkooni moyduma hananyaŋ ra, fundi go no, A gomno mo, danga kokor banda buru kaŋ gonda hari no.
16Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
16 Laakal duure bisa wura gumo-gumo. Oho, fahamay duure, boro m'a suuban ka bisa nzarfu.
17De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
17 Adilante fondo ga ti i ma fay da laala no. Boro kaŋ na nga fonda haggoy goono ga nga fundo hallasi.
18Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
18 Boŋbeeray banda, kala halaciyaŋ, Kaŋyaŋ mo goono ga boŋ jareyaŋ gana.
19Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
19 Boro ma goro nda lalabu biya talkey banda ga bisa ni ma toonye arzaka fay da boŋbeeraykoy.
20Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
20 Boro kaŋ na laakal ye sanni gaa ga du booriyaŋ. Boro kaŋ ga de Rabbi gaa mo ga du a albarka.
21Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
21 Bine ra laakalkooni, i ga ne a te boŋ, Sanni kaano mo ga bayray tonton.
22En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
22 Fahamay ya fundi hari-mo no boro kaŋ gond'a se, Amma saamey goojiyaŋ ga ti saamotaray.
23Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
23 Laakalkooni bine g'a meyo dondonandi, A ga bayray tonton a me sanney se mo.
24Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
24 Sanney kaŋ ga kaan ga hima yu fanta, I ga kaani no fundi se, baani mo biriyey se.
25Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
25 Fondo go no kaŋ go kayante boro diyaŋ gaa, Amma a bananta buuyaŋ fondo no.
26Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
26 Goy-teeri hara se no a ga goy, Zama a gunda no g'a tuti.
27Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
27 Boro yaamo ga zamba miila, A meyo ra mo danga danji kaŋ ga ton no.
28En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
28 Boro kaŋ me ga kasu ga kusuuma say-say. Kormotante mo ga coroyaŋ kaa care.
29Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
29 Toonyante ga nga gorokasin fafagu, A ma naŋ a ma fondo kaŋ si boori gana.
30Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
30 Boro kaŋ ga nga moy daabu, A g'a te no zama a ma fongu hattayaŋ muraadu. Boro kaŋ ga nga meyo kunsum mo ya laala candiko no.
31En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
31 Hamni kwaaray ya darza boŋtobay no, D'i n'a gar adilitaray fonda ra.
32Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
32 Boro kaŋ ga suuru nda bine tunay ga bisa hinkoy. Boro kaŋ ga nga biya may ga bisa boro kaŋ na kwaara ŋwa.
33Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
33 I ga kurne catu ce boŋ, Amma a ciito kulu Rabbi do no a go.