1Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
1 Agur, Yake izo sanney, jawaabi no: Bora ne: «Ay n'ay boŋ fargandi, ya Irikoy. Ay n'ay boŋ fargandi, ay ban mo.
2Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
2 Zama ay bisa boro kulu alman alhaali, Ay sinda boro dumi fahamay.
3vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
3 Ay mana laakal dondon, Ay sinda hananyaŋ bayray mo.
4Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
4 May no ka kaaru beena ra yongo ka ye ka zumbu koyne? May no ka haw kaŋ ga faaru margu-margu nga kambe faata ra? May no ka hari haw nga kwaayo ra? May no ka ndunnya kulu meyey tabbatandi? Mate a maa, mate a izo mo maa, da ni ga bay?
5Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
5 Irikoy sanni kulu neesante no, Nga wo koray no borey kaŋ ga de a gaa se.
6Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
6 Ma si tonton a sanney gaa, Zama a ma si deeni ni gaa, I ma ni gar mo tangarikom no.
7Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
7 Hari hinka no ay ceeci ni gaa, Ma si wangu nd'ey ay se, hala ay ga bu.
8Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
8 Ma me sanni yaamo nda tangari sanni moorandi ay. Ma s'ay no talkataray wala arzaka duure. M'ay ŋwaayandi nda ŋwaari kaŋ ga saba nd'ay laamo.
9Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
9 Ay ma si kungu ka ni kakaw ka ne: ‹May no ga ti Rabbi?› Ay ma si talka mo, hala ay ma zay k'ay Irikoyo maa sara.
10Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
10 Ma si bannya mimanda a windikoyo se, Zama a ma si ni laali, I ma ni lasaabu taali-teeri mo.
11Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
11 Izeyaŋ go no kaŋ i zamana ra i ga ngey baabo laali, I si ngey nyaŋo sifa mo.
12ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
12 Izeyaŋ go no kaŋ ga hanan ngey boŋ diyaŋ gaa, Kulu nda yaadin i mana nyumay ngey kazaamatara gaa.
13ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
13 Izeyaŋ go no kaŋ i mo gaa boŋbeera sinda misa! I moy mo, beene no i go.
14ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
14 Izeyaŋ go no kaŋ hinjey ga hima takubayaŋ. I workondey mo danga zaamayaŋ cine no, Zama i ga talkey ŋwa i ma ban ndunnya ra, Laamikoyey mo ma ban borey ra.
15Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
15 Ndollim gonda nga ize way hinka, I maayey ga ti: ‹W'ay no!› da ‹W'ay no!› Hari hinza go no kaŋ yaŋ si kungu abada, Oho, hala mo itaaci kaŋ yaŋ si ne: ‹A wasa.›
16dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»
16 Alaahara da waygunu gunde, Da laabu kaŋ si kungu nda hari, Da danji. I si ne: ‹A wasa.›
17Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
17 Mo kaŋ na nga baaba hahaara, A donda nga nyaŋo ganayaŋ mo, Gooro ra gaarey g'a dagu-dagu, Zeeban izey mo g'a ŋwa.
18Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
18 Hari hinza go no kaŋ n'ay dambarandi, Hala i bisa ay gaabi, Oho, hala mo itaaci kaŋ ay mana i bay. Ngey neeya:
19örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
19 Zeeban deesiyaŋ beene batama ra, Da gondi diraw tondi boŋ, Da hi diraw teeku bindi ra, Da arwasu teerey wandiyo do.
20Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
20 Wayboro kaŋ ga zina, a teerey neeya: A ga ŋwa, a ma nga me tuusu, a ma ne: ‹Ay mana goy laalo kulu te!›
21Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
21 Hari hinza sabbay se no ndunnya ga jijiri, Hala itaaci se zaati, kaŋ yaŋ a si hin ka suuru nd'ey:
22under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
22 Da bannya te bonkooni, Da saamo kungu nda ŋwaari,
23under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
23 Da wayboro kaŋ i dond'a hiiji, Da koŋŋa na nga fu-koyo tubu.
24Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
24 Hari taaci go no kaŋ yaŋ ga kayna ndunnya boŋ, Amma i gonda laakal gumo:
25myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
25 Nkondo izey manti gaabikooniyaŋ no, Kulu nda yaadin i ga ngey ŋwaaro soola kaydiya ra.
26klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
26 Tondi-boŋ-hansey ya jama no kaŋ sinda gaabi, Amma i ga ngey windey te tondey ra.
27gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
27 Do-izey sinda bonkooni, Amma i ga dira sata-sata.
28gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
28 Citta ga di nda nga kambe izey, A go mo koyey faadey ra.
29Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
29 Hari hinza go no kaŋ yaŋ ga zankam ngey dirawey ra, Oho, hala itaaci zaati, Kaŋ yaŋ ga zankam ngey dirawey ra:
30lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
30 Muusu beeri kaŋ gonda gaabi ka bisa ganji hamey kulu, A si kamba boro kulu se.
31en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
31 Da wongu bari gu mo, da hincin jindi, Da bonkooni da nga wongu marga mo.
32Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
32 Da ni na saamotaray te ka ni boŋ beerandi, Wala da ni na hari laalo fongu, Kala ma ni kambe dake ni meyo gaa.
33Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----
33 Zama wa karyaŋ ga kande ji, Niine musayyaŋ mo ga kande kuri, Yaadin mo no futay kankamandiyaŋ ga kande yanje.»