¹Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

¹ Irikoy wane bonkoono sanney, jawaabo kaŋ a nyaŋo n'a dondonandi nd'a neeya:

²Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

² Ifo no, ya ay izo? Ifo no, ya ay ize gunda? Ifo nooya koyne, ya ay sarti izo?

³Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

³ Ma si ni gaabi no wayboro se, ni fondey mo, Ma s'i no boro kaŋ ga koyey halaci se.

⁴Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

⁴ Manti bonkooney muraadu no, ya Irikoy bora, Manti bonkooney muraadu no i ma duvan* haŋ, Wala mo manti koy kayney wane no i ma ba baji!

⁵De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

⁵ A ma si ciya i ma haŋ ka dinya asariya, I ma kankamante fo kulu ciiti sara.

⁶Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

⁶ I ma baji no boro kaŋ go buuyaŋ me gaa se. Duvan* mo, i m'a no boro kaŋ ga maa taabi nga fundo ra se.

⁷Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

⁷ A m'a haŋ ka dinya nda nga talkatara, A ma si tonton ka fongu nda nga masiiba.

⁸Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

⁸ Ma ni meyo feeri zama ni ma beebey gaa, Da borey kaŋ ga ti faaji izey kulu sabbay se mo.

⁹Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

⁹ Ma ni meyo feeri ka adilitaray ciiti te, Ni ma cimi ciiti te alfukaarey da jaŋaykoyey se.

¹⁰En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

¹⁰ May no ga du wayboro kaŋ bine ga hanan? Zama a daymi hay ga bisa tondi hiir'ize caadante yaŋ.

¹¹På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

¹¹ A kurnyo bina ga de a gaa, a si jaŋ riiba mo.

¹²Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

¹² Wando fundo jirbey kulu, A ga gomni te a se, manti laala bo.

¹³Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

¹³ A ga feeji hamni nda haabu mo ceeci. A gonda himma nga kambe goyey ra.

¹⁴Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

¹⁴ A ga hima danga hiyaŋ kaŋ ga dira ka koy fatawci, Nangu mooro no a ga nga ŋwaaro ceeci ka kande.

¹⁵Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

¹⁵ Za cino ga cindi no a ga tun, A ma nga almayaaley no ŋwaari, A ma goy fay-fay nga ize wayey se.

¹⁶Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

¹⁶ A ga laakal nda fari hal a ma boori, Gaa a m'a day. Nga kambey riiba no a ga reyzin* kali tilam d'a.

¹⁷Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

¹⁷ A ga guddu nda gaabi ka nga jasey gaabandi.

¹⁸Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

¹⁸ A ga faham da nga dillaŋtaray jinayey, Kaŋ riiba ŋwaari hariyaŋ no. A fitilla mo si bu cin.

¹⁹Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

¹⁹ A ga nga kambe daŋ bindaari gaa, A kambe izey mo goono ga hanjal gaay.

²⁰För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

²⁰ A ga nga kambe salle alfukaarey se, Oho, a ga nga kambey salle jaŋaykoyey se.

²¹Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

²¹ A si karhã da hargu alwaati nga almayaaley se, Zama a windo kulu goono ga hargu kwaay taalamanteyaŋ daŋ.

²²Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

²² A ga tangara baanoyaŋ te nga boŋ se, A bankaaray lin* kaymi hanno nda suniya no.

²³Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

²³ A kurnyo mo, i g'a bay faada meyo gaa, Waati kaŋ a ga goro kwaara arkusey game ra.

²⁴Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

²⁴ Waybora ga lin bankaarayyaŋ te ka neera. A ga guddamayaŋ no nga dillaŋey kambey ra.

²⁵Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

²⁵ A daabiro ya gaabi nda beeray no, A laakal si tun alwaatey kaŋ ga kaa se.

²⁶Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

²⁶ A ga nga meyo feeri nda laakal, Gomni dondonandiyaŋ go no a deena boŋ.

²⁷Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

²⁷ A ga laakal nda nga windo muraadey hal a ma boori. A si hawfunay ŋwaari ŋwa.

²⁸Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

²⁸ A izey ga tun ka ne a se albarkante, Hala nd'a kurnyo mo, a g'a sifa ka ne:

²⁹»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

²⁹ «Wayboro ize boobo na hari hanno yaŋ te, Amma ni alhaalo bisa i kulu waney.»

³⁰Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

³⁰ Gaakuri gonda hiila, sogoyaŋ mo hari yaamo no, Amma wayboro kaŋ ga humburu Rabbi, i g'a sifa.

³¹Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

³¹ W'a no a kambe nafa haro ra. A goyey mo m'a saabu faada meyey ra.