1Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
1 Laakal na nga fuwo cina, A na bonjare iyye jabu a se.
2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
2 A na nga almaney wi, a na nga duvaŋo* hanse, A na nga taablo daaru mo.
3Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
3 A na nga koŋŋey donton, Kwaara tudey boŋ a goono ga jinde sambu ka ne:
4»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
4 «Boro kulu kaŋ sinda carmay ma gana ka kaa ne.» Boro kaŋ jaŋ fahamay mo, a ga ne a se:
5»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
5 «Kaa k'ay ŋwaaro ŋwa, Ka duvaŋo kaŋ ay hanse din haŋ.
6Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
6 Wa fay da carmay-jaŋay ka funa. Wa gana fahamay fonda ra.»
7(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
7 Boro kaŋ na dondako gooji, Haawi no a goono ga candi ka kande nga boŋ gaa. Boro kaŋ kaseeti boro laalo gaa mo ga wowi candi ka kande nga boŋ gaa.
8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
8 Ma si kaseeti dondako gaa, a ma si konna nin. Ma kaseeti laakalkooni gaa, a ga ba nin.
9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
9 Ma laakalkooni dondonandi, nga mo ga tonton da laakal. Ma adilante dondonandi, a ga tonton da bayray.
10HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
10 Rabbi humburkumay ya laakal sintinay no, I ma Hananyankoyo bay, nga mo fahamay no.
11Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
11 Zama ay do no ni jirbey ga te iboobo, Ni jiirey mo ga tonton.
12Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
12 Da ni gonda laakal, ni boŋ se no ni gonda laakal. Da ni ga dondayaŋ te mo, ni hinne no g'a jare.
13En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
13 Wayboro kaŋ sinda laakal, kosongu boobo no a ga te, Saamo no si hay kulu bay.
14Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
14 A ga goro nga windo me gaa kwaara ra. A go tudo boŋ da nga tita ka goro.
15för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
15 Zama a ma borey kaŋ ga bisa yaŋ ce, Borey kaŋ yaŋ ga ngey fondey di sap-sap.
16»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
16 Boro kaŋ si caram ma gana noodin. Nga mo kaŋ sinda fahamay, waybora ma ne a se:
17»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
17 «Zaytaray harey ya yuyaŋ no, }waari mo kaŋ i ŋwa tugante ga kaan no.»
18han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----
18 Day a mana bay kaŋ buukoyaŋ go noodin, Waybora din yawey go Alaahara guusey ra mo.