1Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
1 Taabi hanko baytu no, waati kaŋ a gaabo gaze, A go ga nga hẽeno gusam Rabbi jine mo.
2HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Ya Rabbi, ma maa ay adduwa, Naŋ ay hẽeno ma furo ni do.
3Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Ma si ni moyduma tugu ay se ay taabi zaaro ra, Ma ni hanga jeeri ay se. Zaaro kaŋ ay ce mo, ma tu ay se da waasi.
4Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Zama ay jirbey go ga ban sanda dullu cine, Ay biriyey mo go ga di sanda danji ra tuuri cine.
5Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Ay bina lakaw sanda subu kaŋ i kar, kaŋ suugu mo, Hal ay dinya k'ay ŋwaaro ŋwa.
6För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Ay durayyaŋ jinda sabbay se, Kala baa ay biriyey naagu ay baso gaa.
7Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Ay ga hima sanda saajo ra bangu farka, Ay ciya sanda fu kurmu ra kuku.
8Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Ay ga te mo-fasiya, Ay ciya mo sanda sasa kaŋ go fu boŋ nga hinne.
9Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Zaari me-a-me ay ibarey goono g'ay foy. Ngey kaŋ yaŋ goono ga donda ay goono ga laaliyaŋ zeyaŋ te d'ay maa.
10Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 Zama boosu no ay soobay ka ŋwa sanda buuru cine, Ay haŋyaŋ haro mo, ay n'a margu nda mundi.
11för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Woodin mo, ni dukuro da ni futa sabbay se no. Zama ni n'ay sambu beene, ni ye k'ay furu koyne.
12Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Ay jirbey ga hima sanda tuuri bi kaŋ ga sosoro, Ay lakaw sanda subu cine.
13Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Amma nin wo, ya Rabbi, ni go no hal abada. Ni gaa fonguyaŋo mo ga goro hala zamaney kulu gaa.
14Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 Ni ga tun, ni ga bakar mo Sihiyona se, Zama a se gomni teeyaŋ waate to, Oho, alwaati jisanta to.
15Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Daahir ni tamey goono ga farhã d'a tondey, I ga bakar a laabo se.
16Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Woodin se no dumi cindey ga humburu Rabbi maa, Ndunnya bonkooney kulu mo ga humburu ni darza.
17när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 Zama Rabbi no ka Sihiyona cina, A bangay mo nga darza ra.
18när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 A maa moori ra gorokoy adduwa se, A mana donda i adduwa mo.
19Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 I ga woone hantum zamana kaŋ ga kaa se, Hala zamana din borey kaŋ i ga taka mo ma Rabbi sifa.
20att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 Zama a go nga nangu hanna ra ga ganda fonnay, Beene no Rabbi go, a na ndunnya guna,
21för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 Zama nga ma maa hawantey durayyaŋ, A ma borey kaŋ yaŋ i na buuyaŋ ciiti dumbu i boŋ taŋ.
22på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 Zama Adam-izey ma Rabbi maa baaru dede Sihiyona ra, A sifawo mo Urusalima* ra,
23när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Dumey da mayrayey mo ga margu nangu folloŋ zama ngey ma may Rabbi se.
24Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 A n'ay gaabo londo wi fonda boŋ, A n'ay jirbey mo dunguriyandi.
25Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Ay ne: «Ya ay Irikoyo, ma s'ay sambu saaya kaŋ ay go ay jirbey bindo ra. Ni jiirey go no hala zamaney kulu me.
26I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Za doŋ ni na ganda sinji, Beeney mo ni kambe goyo no.
27de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 I ga halaci, amma ni wo, ni go no duumi. I kulu ga zeen mo danga kwaay cine, Ni g'i barmay mo danga bankaaray cine, I alhaali ga bare mo.
28Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Amma nin wo, ni si bare, ni jiirey mo sinda me.
29Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
29 Ni tamey izey mo ga du duumi nangoray, I banda mo ga sinji ni jine.»