1Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
1 Wa saabu Rabbi se, w'a maa ce. W'a goyey bayrandi dumey game ra.
2Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
2 Wa baytu te a se, wa sifayaŋ baytu te a se, Wa soobay k'a dambara goyey kulu dede.
3Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
3 Wa fooma nd'a maa hanna. Rabbi ceecikoy biney ma kaan.
4Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
4 Wa Rabbi nda nga hino ceeci, w'a ceeci duumi,
5Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
5 Ya araŋ, a tamo Ibrahim banda, Ya araŋ Yakuba izey, a wane suubanantey, Wa fongu nd'a dambara goyey kaŋ a te, D'a alaamey, d'a meyo ciiti sanney mo.
6I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7 Nga no ga ti Rabbi iri Irikoyo, A ciitey go ndunnya kulu ra.
7Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8 A fongu nga alkawlo gaa hal abada, Sanno din kaŋ a lordi zamana zambar se.
8Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9 Alkawlo kaŋ a sambu Ibrahim se, Da zeyaŋo kaŋ a ze d'a Isaka se,
9på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10 A n'a tabbatandi Yakuba se a ma ciya hin sanni, Sanda Israyla se nooya a ma ciya alkawli kaŋ ga duumi,
10Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11 A goono ga ne: «Ni se no ay ga Kanaana laabo no, Ni baa tubo no.»
11han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12 Waato kaŋ i go boro ciraariyaŋ, Oho, ikayna fooyaŋ no, yawyaŋ mo no laabo ra,
12Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13 I di ka bar-bare kunda ka koy kunda, Koytaray fo ka koy jama fo do koyne.
13Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14 A mana naŋ boro fo kulu m'i kankam. A deeni bonkooniyaŋ gaa i sabbay se.
14Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15 A ne: «Araŋ ma s'ay wane suubanantey ham, Wa si hasaraw te ay annabey se mo.»
15»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
16 A na haray candi ka kande laabo gaa, A na ŋwaari kaŋ gaa i ga de kulu ceeri.
16Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17 A na boro fo donton i jine, Kaŋ ga ti Yusufu, bora kaŋ i neera a ma ciya tam.
17då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18 I n'a cey maray da baka*, i n'a daŋ guuru-bi ra.
18Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19 Hala waati kaŋ a sanno to, Rabbi sanno n'a neesi mo.
19till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 Bonkoono donton ka ne i m'a feeri. Sanda dumey dabarikwa nooya, a n'a kaa ka taŋ.
20Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21 A n'a daŋ a ma ciya nga windo jine boro, Kaŋ g'a mayray harey kulu dabari.
21Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22 Zama a ma bonkoono mayraykoyey haw mate kaŋ nga ga ba, A m'a arkusey dondonandi laakal muraadu.
22han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23 Israyla mo koy Misira ra, Yakuba binde na yawtaray te Ham laabo ra.
23Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24 Rabbi naŋ nga borey ma baa gumo, A naŋ i ma bisa ngey yanjekaarey gaabi.
24Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25 Rabbi na Misirancey biney bare i ma konna nga borey, I ma hiila te nga tamey se.
25de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26 Amma a na nga tamo Musa donton, Da Haruna mo kaŋ a suuban.
26Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27 I n'a alaamey cabe Misirancey game ra, A dambara goyey mo Ham laabo ra.
27De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28 A na kubay samba; a naŋ nango ma ciya kubay, A borey mana ture a sanno gaa bo.
28Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29 A n'i harey ciya kuri, a n'i hari hamey halaci.
29Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30 I laabo te balancaw marga zugulayaŋ, Hala baa a bonkooney fu lokotey ra.
30Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31 A salaŋ, kala hamni bi marga zugulayaŋ go, i kaa, Ganiyaŋ mo go kal i laabo hirrey kulu gaa.
31Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32 A n'i kar da gari, sanda hari himandi, Da danji kaŋ ga di mo i laabo ra.
32Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33 A n'i reyzin* nyaŋey da jeejay* nyaŋey kar ka zeeri, A n'i hirrey boŋ tuurey ceeri-ceeri.
33Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34 A salaŋ, kal a go, do kaa, Da sar-ganda mo kaŋ sinda me,
34Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35 I n'i laabo ra kobtey kulu ŋwa, I n'i laabo nafa kulu mo ŋwa.
35De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36 Rabbi n'i laabo ra hay-jiney kulu kar mo, Kaŋ ga ti i kulu gaabi sintina.
36Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37 Gaa no a na Israyla kaa taray, I gonda wura nda nzarfu ngey banda. Londibuuno si no i kunda ra mo, baa afolloŋ.
37Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38 Misira farhã waato kaŋ i tun, Zama i humburkumay n'i di.
38Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Rabbi na beene hirriyaŋ daaru ka te daabiri, Danji mo, zama a ma hananyaŋ no cin haray.
39Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40 I binde, kaŋ i ŋwaaray, a kande i se darfanda, A na i kungandi nda beene ŋwaari mo.
40De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41 A na tondi daari kortu, kala hari bagu ka fatta, A soobay ka te hari zuru mo laabu koga ra sanda isa ra cine.
41Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42 Zama a fongu nga sanni hanna gaa wo kaŋ a ci nga tamo Ibrahim se.
42Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43 A na nga borey kaa taray da farhã, A wane suubanantey mo da farhã kuuwayaŋ.
43Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44 A na dumi cindey laabey no i se, Hal i na dumey din taabi albarka ta.
44Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45 Zama i m'a hin sanney haggoy, i m'a asariyey gaay mo. Alleluya!
45för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!