¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹ Alleluya! Wa saabu Rabbi se, zama nga ya booriyankoy no. Zama a baakasinay suujo go no hal abada.

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

² May no ka bara nda hina a ma Rabbi goy bambatey ci, Wala mo a m'a sifawey kulu bangandi?

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

³ Albarkanteyaŋ no gumo borey kaŋ yaŋ ga cimi ciiti haggoy, Da borey kaŋ yaŋ ga adilitaray te waati kulu mo.

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁴ Ya Rabbi, ma fongu ay gaa. Waati kaŋ ni ga gomni te ni borey se, M'ay kunfa nda ni faaba.

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁵ Zama ay ma di ni wane suubanantey arzaka, Zama ay ma farhã mo da ni jama wane bine kaani, Ay ma zankam ni wane borey banda.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁶ Iri na zunubi te sanda iri kaayey cine, Iri na taali te, iri na laala goy te.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁷ Iri kaayey mana faham da ni dambara goyey Misira laabo ra, I mana fongu ni baakasinay suuji booba gaa mo. Amma i murte teeko me gaa, kaŋ ga ti Teeku Cira.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁸ Kulu nda yaadin a n'i faaba nga maa sabbay se, Zama a ma nga hin beero bangandi.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

⁹ A kaseeti Teeku Cira gaa mo, hal a haro sundu. A n'i candi i ma gana hari guusey ra danga day saaji fimbi ra cine.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹⁰ A n'i faaba mo k'i kaa borey kaŋ yaŋ wang'ey kambe ra, A n'i fansa* k'i kaa ngey ibarey kambe ra.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹¹ Haro n'i yanjekaarey daabu, Kaŋ yaŋ ra sinda boro kaŋ cindi.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹² Waato din gaa no i n'a sanney cimandi, I n'a sifaw baytu te mo.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹³ A mana baa gay kaŋ i dinya a goyey gaa, I si g'a saawarey hangan koyne.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁴ I bini gumo saajo ra, i na Irikoy si saajo ra mo.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁵ A na i no haya kaŋ i ŋwaaray, Amma a na faabiri samba i se i fundey ra.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁶ Waato kaŋ i canse da Musa gata ra, Hala nda Haruna, Rabbi wane hananta,

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁷ Kala laabo feeri ka Datan gon, A na Abiram jama mo daabu.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁸ Danji mo di i jama ra, danji beela na laalakoyey ŋwa.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

¹⁹ I na handayze te Horeb ra, I sududu tooru soogante se.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²⁰ Yaadin cine no i na ngey darza barmay d'a k'a himandi yeeji kaŋ ga subu ŋwa.

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²¹ I dinya Irikoy, kaŋ ti i Faabakwa, Nga kaŋ na dambara goyey te Misira laabo ra,

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²² Da goy kaŋ ga dambarandi Ham laabo ra, Da muraadu yaŋ kaŋ ga humburandi Teeku Cira me gaa.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²³ Woodin se no a ne nga g'i halaci, Da manti kaŋ a wane suubananta Musa kay a jine ka te i se kosaray, Zama nga ma Rabbi futa bare, hal a ma s'i halaci.

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁴ Oho, i donda laabu kaana, I mana Rabbi sanno cimandi,

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁵ Amma i soobay ka guunu-guunu ngey bukkey ra, I mana hangan Rabbi sanno se.

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁶ Woodin se no a ze i se ka ne nga g'i zeeri saajo ra,

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁷ Nga m'i banda mo jindaw dumi cindey game ra, Nga m'i say-say laabey ra.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁸ I te me fo mo koyne da Baal-Peyor ka buukoy se sargayey ŋwa.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

²⁹ Yaadin cine no i soobay ka Rabbi yanje ceeci nd'a ngey goyey do, Balaaw binde kaa ka furo i game ra.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³⁰ Waato din gaa no Fineyas tun ka kay, A na kosaray te, hala balaawo kay.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³¹ I na woodin lasaabu a se adilitaray, Hala ka koy zamaney kulu me hal abada.

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³² Meriba haro do haray mo i na Rabbi bine tunandi koyne, Hala Musa taabi gumo i sabbay se.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³³ Zama i murte Rabbi Biya gaa, Musa binde na nga me fiti nda sanni kaŋ si hagu.

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁴ I mana dumey din halaci, Sanda mate kaŋ cine Rabbi ci i se din,

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁵ Amma ngey da dumi woodin yaŋ diibi care ra, Hal i na dumey din goyey dondon.

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁶ I may mo i toorey se. Haya binde ciya i se hirrimi.

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁷ Oho, hal i na ngey ize arey da ize wayey salle sargay ganjiyaŋ se.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁸ I na borey kaŋ yaŋ sinda taali kuri mun, Kaŋ ga ti i ize arey d'i ize wayey. I n'i te sargay Kanaana toorey se, Hala laabo ziibi nda kuro.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

³⁹ Yaadin cine no i ziibi nd'a ngey goyey do, I ciya zina-teeriyaŋ ngey goyey ra.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴⁰ Woodin se no Rabbi futa koroŋ nga borey gaa, Hal a na nga jama fanta.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴¹ A n'i nooyandi mo dumi cindey se, I konnakoy mo n'i may.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴² I ibarey n'i kankam, i n'i kayna mo ngey kambey cire.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴³ Sorro boobo no a g'i faaba, Amma i saawarey ra i go ga murte. I tibi mo ngey laalayaŋo ra.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁴ Kulu nda yaadin a goono g'i taabey saal waati kaŋ a maa i hẽeno.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁵ A fongu nga alkawlo kaŋ nga te i se din gaa, A baakasinay suuji beero boŋ mo a jalla i gaa.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁶ A naŋ mo i ma du bakaraw borey kulu kaŋ yaŋ kond'ey tamtaray do.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁷ Ya Rabbi iri Irikoyo, m'iri faaba. M'iri margu, iri ma fun dumi cindey ra, Zama iri ma saabu ni maa hanna se, Iri ma fooma mo ni sifayaŋ ra.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken

⁴⁸ Wa Rabbi, Israyla Irikoyo sifa, Za doŋ-doŋ kaŋ sinda me ka koy hal abada abadin. Jama kulu mo ma ne: "Amin!" Alleluya!