1Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
1 Wa saabu Rabbi se, zama nga wo booriyankoy no, Zama a baakasinay suujo go no hal abada.
2Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
2 Rabbi fansantey* ma ci yaadin, Ngey kaŋ a fansa k'i kaa yanjekaari kambe ra.
3de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
3 A n'i margu, i ma fun laabey kulu ra -- wayna funay da wayna kaŋay, azawa nda dandi kambe.
4De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
4 I te boŋdaray saajo laawaley ra, Naŋ kaŋ boro kulu si no, I mana du kwaara kaŋ ga goro.
5de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
5 I fundey yangala i ra da haray da jaw.
6Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
6 Waato din gaa no i na jinde sambu Rabbi gaa ngey taabey ra, A na i faaba mo k'i kaa i masiibey ra.
7Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
7 A na i jine candi mo fondo kayante ra, Zama i ma koy gallu kaŋ ga goro do.
8De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
8 Wa Rabbi sifa a baakasinay suujo se, D'a dambara goyey sabbay se kaŋ a ga te Adam-izey se.
9att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
9 Zama a ga fundi kaŋ gonda jaw yeesandi, A ga haraykom mo kungandi nda gomni.
10De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
10 Boro fooyaŋ go no kaŋ goro kubay da bu biya ra, I go hawante da sisiri da kayna,
11därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
11 Zama i murte Irikoy sanney gaa, I donda Beeray-Beeri-Koyo saawarey mo.
12Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
12 Woodin se no a na i biney kaynandi nda taabi goy. I kati ka kaŋ, gaako mo si no.
13Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
13 Waato din gaa no i na jinde sambu Rabbi gaa ngey taabey ra, A na i faaba mo k'i kaa i masiibey ra.
14han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
14 A n'i kaa kubay da bu biya ra, A n'i bakey* ceeri-ceeri.
15De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
15 Wa Rabbi sifa a baakasinay suujo se, D'a dambara goyey sabbay se kaŋ a ga te Adam-izey se,
16att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
16 Zama a na guuru-ciray me daabirjey ceeri, A na guuru-bi karangaley dumbu ka pati-pati.
17De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
17 Saamey hartayaŋey d'i taaley mo sabbay se no i g'i kankam.
18deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
18 I biney na ŋwaari dumi kulu fanta, I maan buuyaŋ meyey gaa.
19Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
19 Waato din gaa no i na jinde sambu Rabbi gaa ngey taabey ra, A n'i faaba mo k'i kaa i masiibey ra.
20Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
20 A na nga sanno samba k'i yayandi, A n'i soolam ka kaa i halaciyaŋey ra.
21De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
21 Wa Rabbi sifa a baakasinay suujo se, D'a dambara goyey sabbay se kaŋ a ga te Adam-izey se.
22de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
22 Wa saabuyaŋ sargayyaŋ mo no, W'a goyey fe da farhã baytuyaŋ.
23De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
23 Borey kaŋ yaŋ ga zulli ka koy teeko do hiyey ra, Kaŋ yaŋ ga muraadey te hari beerey ra,
24där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
24 Ngey no ga di Rabbi goy, D'a dambara goyey teeku guusuyaŋey ra.
25Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
25 Zama a ga lordi ka ne haw kaŋ ga hamay ma tun, Wo kaŋ g'a hari bonday beerey tunandi.
26De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
26 I ga ziji hala beene, I ga ye ka zumbu guusuyaŋey ra, Borey biney ga jijiri masiiba sabbay se.
27De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
27 I goono ga teeni, i goono ga langam sanda baji hanko, I ga fay da ngey laakaley parkatak!
28Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
28 Waato din gaa no i na jinde sambu Rabbi gaa ngey taabey ra, A n'i faaba mo k'i kaa i masiibey ra.
29Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
29 A na beene hirriyaŋ dangandi, Hala hari bondayey ma kani.
30Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
30 Saaya din i maa kaani zama nango kani. Yaadin no a kand'ey d'a do-meyo kaŋ i ga ba din ra.
31De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
31 Wa Rabbi sifa a baakasinay suujo se, D'a dambara goyey sabbay se kaŋ a ga te Adam-izey se.
32de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
32 W'a beerandi mo jama marga ra, W'a sifa arkusey faada ra.
33Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
33 A ga isey bare ka ciya taasi beeri, Hari-moy mo ma koogu ka ciya jaw laabu.
34bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
34 Laabu albarkanta ga bare ka ciya ciiri batama, A ra gorokoy laala sabbay se.
35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
35 A ga taasey boŋ ciya bangu, Laabu kogo mo ma ciya hari-moyaŋ.
36Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
36 Noodin binde no a ga naŋ harayzey ma goro, Zama i ma gallu cina k'a te nangoray.
37De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
37 I ma fariyaŋ duma, i ma reyzin* kaliyaŋ tilam, I ma du heemaro din nafa.
38Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
38 A ga albarka daŋ i se mo hal i ma tonton gumo, A si naŋ mo i almaney ma zabu.
39Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
39 Koyne i ga kayna ka sumbal kankami nda taabi nda bine saray sabbay se,
40men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
40 A ga donda-caray gusam bonkooney boŋ. A ma naŋ i ma te boŋdaray saajo taasi beerey boŋ, Naŋ kaŋ fondo si no.
41han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
41 Amma a ga moori ra goroko sambu nga kayna din ra k'a dake beene, k'a ciya almayaali boobo hal a ma ciya kuru cine.
42De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
42 Adilantey ga di woodin, i ga farhã mo. Laala kulu mo ga nga me daabu.
43Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
43 May no gonda laakal? A ma haggoy da muraadu woodin yaŋ, A ma laakal mo da Rabbi baakasinay suujey.