¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

¹ Doonkoy jine bora se. Dawda baytu fo no. Ya ay sifawo Irikoyo, ma si dangay!

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

² Zama i na me laalo kaŋ gonda gulinci fiti ay gaa, I salaŋ ka gaaba nda ay da deene tangarikom.

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

³ I n'ay windi mo da konnari sanni, I goono ga yanje da ay sabaabu kulu si.

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁴ Baakasina kaŋ ay te nango ra no i ciya ay se kalimakoyaŋ, Amma ay wo go adduwa gaa.

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁵ I n'ay booriyaŋo bana ay se da laala, I n'ay baakasina mo bana nda konnari.

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁶ Ma boro laalo sinji a boŋ, Naŋ ibare ma kay a kambe ŋwaaro gaa.

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁷ Waati kaŋ i ga ciiti a se, i ma taali dake a boŋ, A adduwa mo ma bare ka ciya zunubi.

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁸ Naŋ a jirbey ma dunguriya, Boro fo mo m'a goyo sambu.

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

⁹ Naŋ a izey ma ciya alatuumiyaŋ, A wando mo ma ciya boro kaŋ kurnyo bu.

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹⁰ Naŋ a izey ma bar-bare ka bar kar, I ma ngey ŋwaaro ceeci ngey doŋ windi kurmey se nangu mooro.

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹¹ Naŋ gar-hãako ma hay kulu kaŋ go a se sambu, Yawyaŋ mo ma hay kulu kaŋ a du nga taabo ra ku wongu arzaka.

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹² I ma si du boro kulu kaŋ ga suuji cabe a se, I ma si du boro kaŋ ga bakar a alatuumey se.

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹³ Naŋ a banda ma alandaaba, Zamana kaŋ ga tun ka kaa ra mo, a maa ma tuusu.

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁴ Naŋ a kaayey laala ma goro Rabbi jine fonguyaŋ hari, I ma si a nyaŋo zunubey mo tuusu.

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁵ Naŋ i ma goro Rabbi jine duumi, Zama a ma baa i fonguyaŋo tuusu ndunnya ra.

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁶ Zama a mana fongu nga ma baakasinay suuji cabe, Amma a na talka nda alfukaaru nda bine-saray-koy gurzugandi, nga m'i wi se.

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁷ Oho, a ga ba laaliyaŋ, kal a ma ye ka kaa a gaa. A si maa albarka daŋyaŋ kaani, kal a ma moor'a.

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁸ A na laaliyaŋ daŋ ka nga boŋ daabu sanda nga bankaarayey cine, A binde ma furo a gunda teelo ra sanda hari cine, Da sanda ji cine mo a biriyey ra.

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

¹⁹ Naŋ woodin ma ciya a se daabiri kaŋ a ga nga boŋ daabu nd'a, Da guddama mo kaŋ a ga nga canta haw d'a duumi.

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²⁰ Ay kalimakoy da wo kaŋ yaŋ goono g'ay fundo laali mo, I banandi kaŋ ga fun Rabbi do nooya.

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²¹ Amma nin, ya Rabbi, Koy Beero, Ni ma gomni te ay se, ni maa sabbay se. M'ay faaba mo, Zama ni baakasinay suujo ga boori.

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²² Zama ay ya taabante no, kaŋ go moori ra, I n'ay bina mo maray ay ra.

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²³ Ay ban sanda biya kaŋ salle, I n'ay kokobe sanda do cine.

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁴ Ay kangey jijiri ka kar care gaa mehaw sabbay se, Ay gaahamo kulu faabu, maani si.

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁵ Ay ciya wowi hari i do. Waati kaŋ i ga di ay, i ga ngey boŋey zinji.

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁶ Ya Rabbi Irikoy, m'ay gaa. m'ay faaba ni baakasinay suujo boŋ.

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁷ Zama borey ma du ka bay kaŋ woodin ni kambe no, Ya Rabbi, nin no k'a te.

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁸ I ma soobay ka laali, amma nin wo ma albarka daŋ. Waati kaŋ i tun, i ga haaw, Amma ay, ni tamo ga maa kaani.

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

²⁹ Naŋ i m'ay ibarey daabu nda kayna danga bankaaray cine, I ma ngey boŋ daabu nda ngey haawo sanda alkuba cine.

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³⁰ Ay ga saabuyaŋ boobo te Rabbi se d'ay meyo, Oho, ay g'a sifaw te jama ra.

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

³¹ Zama a ga kay moori ra goroko kambe ŋwaari gaa, Zama a m'a faaba boro kaŋ goono g'a fundo ciiti kambe ra.