1En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
1 Zijiyaŋ dooni no. Dawda wane no. Ay farhã waato kaŋ cine i ne ay se: «Kaa, iri ma koy Rabbi windo do.»
2Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
2 Ya Urusalima*, iri cey ga kay ni birni meyey ra.
3Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
3 Urusalima, nin kaŋ i na ni cina, Gallu nooya kaŋ goono ga margu care gaa.
4dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
4 Naŋ kaŋ kundey ga kaaru, Kaŋ ga ti Rabbi kundey, farilla no Israyla se, Ngey ma du ka saabu Rabbi maa se.
5Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
5 Zama noodin no i na kargayaŋ sinji ciiti teeyaŋ se, Kaŋ ga ti Dawda dumo kargey.
6Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
6 Wa te adduwa Urusalima laakal kana se ka ne: «Ni baakoy ma te arzaka.
7Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
7 Laakal kanay ma goro ni birni cinarey ra, Albarka mo ma goro ni faadey ra.»
8För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
8 Ay nya-izey d'ay baakoy sabbay se no ay ga ne: «Laakal kanay ma goro ni ra.»
9För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
9 Rabbi iri Irikoyo windo sabbay se no ay goono ga ni albarka ceeci.