¹Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

¹ Dawda wane no. Wa Rabbi ay tondi daaro sifa, Nga kaŋ g'ay kambey dondonandi wongu, Ay kambayzey mo tangami.

²min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

² Ay baakasinay suujo nd'ay wongu fu gaabikoono mo no koyne, Ay cinari kuuko nd'ay Faabakwa mo no, Ay korayo no, ay deyaŋ haro mo no, Nga kaŋ g'ay borey daŋ ay dabaro cire no.

³HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

³ Ya Rabbi, ifo no Adam-ize kaŋ ni ga laakal d'a binde? Boro ize mo, ifo no hala ni ma fongu a gaa?

⁴En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

⁴ Adam-ize ga hima sanda fulanzamay funsuyaŋ hinne, A jirbey mo ga hima sanda bi kaŋ goono ga bisa.

⁵HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

⁵ Ya Rabbi, ma ni beeney gungumandi ka zumbu, Ma tondi kuukey ham, kal i ma te dullu.

⁶Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

⁶ Ma nyalawyaŋ catu ka borey say-say, Ma ni hangawey taŋ hal i boŋ ma haw.

⁷Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

⁷ Ma ni kambe salle a ma fun beene, M'ay faaba, m'ay soolam ka kaa hari bambatey ra. M'ay faaba yawey kambe ra,

⁸vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

⁸ Ngey kaŋ yaŋ meyey ga sanni yaamo yaŋ te, I kambe ŋwaarey ya tangari kambe ŋwaari yaŋ no.

⁹Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

⁹ Ya Irikoy, ay ga baytu taji te ni se. Moolo hamni waykoy boŋ no ay ga sifaw baytuyaŋ te ni se.

¹⁰dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

¹⁰ Nin no ga bonkooney no faaba. Ni ga ni tamo Dawda faaba k'a kaa takuba laala me ra.

¹¹Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

¹¹ M'ay faaba k'ay soolam ka kaa yawey kambe ra, Kaŋ yaŋ meyey ga sanni yaamo te. I kambe ŋwaarey ya tangari kambe ŋwaari yaŋ no.

¹²När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

¹² Iri ize arey ma ciya sanda tilamyaŋ kaŋ beeri za i zankatara ra, Iri ize wayey mo ma hima faada cinari lokota gaa tondi jabante yaŋ.

¹³när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

¹³ Iri barmey ma to da nafa kulu dumi, Iri feejey mo ma hay-ka-hay zambarey da dubal-dubal iri kuray nangey ra.

¹⁴när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

¹⁴ Iri hawey ma hay-ka-hay, Gunde hasaraw si, mursay si, Bine saray kosongu mo ma si te iri kwaara fondey ra.

¹⁵saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

¹⁵ Bine kaani koy yaŋ no borey kaŋ gonda goray woodin dumi. Oho, bine kaani koy yaŋ no borey kaŋ Rabbi no ga ti i Irikoyo.