1En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
1 Asaf baytu fo no. Hinkoyo, Rabbi Irikoy salaŋ, A na ndunnya ce za wayna funyaŋ kal a kaŋyaŋ.
2Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
2 Irikoy kaaro fun Sihiyona ra, Darza toonante no.
3Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
3 Iri Irikoyo go kaa, a si dangay bo. Danji go ga di a jine, Danjo go ga follo mo a windanta gumo.
4Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
4 A ga beeney ce beene, A ga ganda mo ce, zama a ma ciiti nga borey se.
5»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
5 «W'ay hanantey margu ay se, Ngey, borey kaŋ yaŋ sappe nda ay sargay boŋ.»
6Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.
6 Beeney goono g'a adilitara baaro fe, Zama Irikoy bumbo ya ciitiko no. (Wa dangay)
7Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
7 «Ya araŋ ay borey, wa maa, ay mo ga salaŋ. Ya Israyla, ay ga seeda ni boŋ mo. Ay no ga ti Irikoy, ni Irikoyo.
8Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
8 Ay si kaseeti ni gaa ni sargayey se bo. Ni sargayey kaŋ i ga ton, waati kulu i go ay jine.
9Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
9 Ay si yeeji ta ni windo ra, Wala jindiyaŋ ni hincin kurey ra.
10ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
10 Manti ganji ham kulu ay wane no, Da tudu zambarey boŋ alman izey?
11jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
11 Ay gonda tondey kulu boŋ curayzey bayray, Hay kulu kaŋ ga nyooti farey ra mo, ay wane yaŋ no.
12Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
12 Baa ay ga maa haray, ay si ci ni se bo, Zama ndunnya ya ay wane no, nga nda nga tooyaŋo.
13Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
13 Ay ga yeeji ham ŋwa, Wala ay ga hincin jindi kuri haŋ no?
14Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
14 Ma saabuyaŋ sargay salle Irikoy se, Ma ni sarti kulu bana Beeray-Beeri-Koyo se.
15Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
15 Ma ce ay maa boŋ mo masiiba zaari ra. Ay ga ni faaba, ni mo g'ay beerandi.»
16Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
16 Amma boro laalo, Irikoy goono ga ne a se: «Ifo ga ti ni kobay kaŋ se ni g'ay hin sanney ci, Hala ni n'ay sappa sambu ni me ra?
17du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
17 Zama ni wongu goojiyaŋ, Ni go g'ay sanney mo furu ni banda.
18Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
18 Da ni di zay, nin d'a ga te me fo, Ni ga hangasinay da zina-teerey mo.
19Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
19 Ni go ga ni meyo nooyandi mo sanni laalo se, Ni deena mo goono ga gulinci ci.
20Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
20 Ni ga goro ka ni nya-ize beeri, Izo kaŋ ni nyaŋo hay, ni go g'a alaasiray.
21Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
21 Ni na hayey din te, amma ay dangay. Ni go ga tammahã ay ya ni cine no. Day ay ga deeni ni gaa, ay ma ni cabe taray kwaaray.
22I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
22 Ya araŋ kaŋ ga dinya Irikoy gaa, Wa te laakal da woodin fa! Zama ay ma si araŋ nyage-nyage, faabako si no.
23den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
23 Boro kulu kaŋ na saabuyaŋ sarga no, A goono g'ay beerandi no. Boro kaŋ na nga muraadey sasabandi mo, Ay wo, Irikoy, ay g'ay faaba cabe a koy se.»