¹En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

¹ Asaf baytu fo no. Ya Irikoy, dumi cindey furo ni laabo ra, I na ni fu hananta ziibandi, I na Urusalima zeeri ka te kurmu.

²De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

² I na ni tam buukoy nooyandi beene curey se i ma ŋwa, Ni hanantey hamey mo, i n'i no ndunnya ganji hamey se.

³De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

³ I n'i kurey mun sanda hari cine Urusalima windanta, Fijiko si no mo.

⁴Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

⁴ Iri ciya haawi hari iri gorokasiney se, Donda-caray da hahaarayaŋ hari mo borey kaŋ yaŋ goono g'iri windi se.

⁵Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

⁵ Ya Rabbi, waati fo no a ga ban? Ni ga soobay ka futu hal abada no? Ni cansa ga soobay ka ŋwa no sanda danji cine?

⁶Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

⁶ Ma ni futay korna gusam dumi cindey kaŋ si ni bay boŋ. Mayrayey boŋ mo koyne kaŋ siino ga ni maa ce.

⁷Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

⁷ Zama i na Yakuba ŋwa ka ban, I n'a nangora ciya kurmu mo.

⁸Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

⁸ Ma si fongu iri kaayey taaley gaa k'i dake iri boŋ mo. Ma naŋ ni bakarawo ma waasu ka kaa k'iri kubay, Zama iri di kayna gumo.

⁹Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

⁹ Ya iri faaba Irikoyo, m'iri gaa ni maa darza sabbay se. M'iri kaa kambe, m'iri zunubey yaafa mo, Ni maa wo sabbay se.

¹⁰Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

¹⁰ Ifo se no dumi cindey ga ne: «Man no i Irikoyo go me?» Ni tamey kurey kaŋ i mun din, I ma bay a fansa banayaŋo gaa ndunnya dumi cindey ra iri jine.

¹¹Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

¹¹ Hawantey durayyaŋo ma to ni do. Ni hino beera boŋ ni ma borey kaŋ yaŋ i suuban buuyaŋ se din hallasi.

¹²Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

¹² Ya ay Koyo, wowo kaŋ iri gorokasiney na ni wow d'a din, M'a yeti i se i gandey ra hala labu-care iyye.

¹³Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.

¹³ Yaadin gaa no iri, ni borey, Kaŋ ga ti ni kuray nango feejey, Iri ga saabu ni se hal abada. Iri ga ni sifayaŋo cabe zamaney kulu se.