¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

¹ Asaf dooni fo no. Ya ay borey, wa hangan ay asariya se, W'araŋ hanga jeeri k'ay me sanney hangan.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

² Ay g'ay meyo feeri nda yaasay, Ay ma waato sanney kaŋ ga sandi yaŋ ci,

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

³ Wo kaŋ yaŋ iri maa, iri g'i bay, Iri kaayey mo ci iri se.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁴ Iri s'i tugu i izey se, Amma iri ga Rabbi sifawey, da Rabbi gaabo, D'a dambara goyey kulu kaŋ a te baaru dede zamana kaŋ ga kaa borey se.

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁵ Zama a na seeda kayandi Yakuba ra, A na asariya daŋ Israyla ra, Wo kaŋ a lordi iri kaayey se, Zama i ma ngey izey bayrandi nd'a.

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁶ Hala zamana kaŋ ga kaa din m'i bay, Danga izey kaŋ yaŋ i ga hay nooya, Ngey mo ma tun ka ci ngey izey se,

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁷ Zama i ma ngey deyaŋ sinji Irikoy gaa, I ma si dinya Irikoy goyey gaa, Amma i ma haggoy d'a lordey.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁸ I ma si goro ka ciya sanda ngey kaayey cine, Zamana kaŋ boŋ ga sandi, kaŋ ga ture mo, Zamana kaŋ mana nga bina soola, Kaŋ a biya mana kay da naanay Irikoy gaa.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

⁹ Ifraymu izey, soojeyaŋ no kaŋ gonda birawyaŋ ga jare, Amma i na banda bare wongo hane.

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹⁰ I mana ngey da Irikoy game ra sappa haggoy, I wangu ka dira a asariya ra.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹¹ I dinya a goyey d'a dambara harey kaŋ a cab'i se,

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹² Goyyaŋ kaŋ ga boro di takooko no a te i kaayey jine, Misira laabo ra, da Zowan faro ra mo.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹³ A na teeku fay, a na haro gaay, A n'a te citila, a naŋ i ma gana ka bisa a ra mo.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁴ Zaari a n'i candi nda beene buru, cin mo da danji kaari.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁵ A na tondey kortu saajey ra k'i haŋandi, Danga day teeku guusey gaa no.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁶ Tondi ra a na gooruyaŋ candi ka kaa taray, A naŋ harey ma zuru ka dandi sanda isayaŋ cine.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁷ Kulu nda yaadin i soobay ka zunubi te a se, I go ga murte Beeray-Beeri-Koyo gaa laabu kogo ra.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁸ I na Irikoy si ngey biney ra waato kaŋ i na ham ceeci ngey biniya ra.

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

¹⁹ Oho, i salaŋ ka gaaba nda Irikoy, I ne: "Day Irikoy gonda hina a ma taabal soola saajo wo ra no?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²⁰ A go, a na tondo kar hala hari bagu ka fatta, Goorey te yaa ka mun. A gonda hina kaŋ ga buuru mo no, wala? A ga hin ka ham soola ka jisi nga borey se no?"

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²¹ Woodin se no Rabbi maa, a futu mo gumo. Danji di ka gaaba nda Yakuba, Futay mo tun ka gaaba nda Israyla,

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²² Zama i mana Irikoy cimandi, i mana de a faaba gaa mo.

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²³ Kulu nda yaadin a na burey lordi beene, A na beene meyey fiti,

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁴ A na Manna* gusam i se, Sanda beene hari cine, i ma ŋwa. A n'i no beene ntaaso.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁵ Adam-izey na malaykey ŋwaaro ŋwa. A na ŋwaari samba i se kal i kungu.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁶ A daŋ wayna funay haw ma faaru beena ra. Nga hino no a na hawo gaaray d'a dandi kamba haray.

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁷ A na ham gusam i se sanda kusa cine, Curayze fatakoy sanda teeku taasi baayaŋ cine no.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁸ A naŋ i ma soobay ka kaŋ jama gata bindo ra, I nangorayey windanta.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

²⁹ Borey binde ŋwa kal i kungu gumo, Rabbi na i madde kaa i gaa.

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³⁰ I laamo mana fun -- hamey go i meyey ra jina --

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³¹ Kala Irikoy futu i gaa. A na i ra borey kaŋ yaŋ naasu nd'i kulu wi, A na Israyla sahãkooney kar.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³² Kulu nda yaadin, i soobay ka zunubi te ka tonton, I mana a dambara goyey mo cimandi.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³³ Woodin se no a n'i jirbey halaci yaamo, I jiirey mo halaci jirsi boŋ.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁴ Kaŋ a n'i wi, gaa no i n'a ceeci, I bare ka Irikoy ceeci da anniya.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁵ I fongu kaŋ Irikoy no ga ti ngey tondo, Irikoy Beeray-Beeri-Koyo mo i Fansakwa no.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁶ Kulu nda yaadin i na me-kaanay te a se, I taari a se mo da ngey deeney.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁷ Zama i biney mana sinji a do haray, I mana goro ka ciya naanaykoyyaŋ a sappa ra mo.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁸ Amma nga din, zama a go toonante da bakaraw, A se no a n'i taaley yaafa i se, A man'i halaci. Oho, sorro boobo a futa ga bare, A si nga dukuro kulu funsu.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

³⁹ A fongu kaŋ ngey wo gaahamyaŋ hinne day no, Haw kaŋ ga bisa, kaŋ si ye ka kaa koyne.

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴⁰ Sorro marge no i murte a gaa saajo ra, I n'a bine sara taasi beero ra.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴¹ Sorro boobo mo i bare, i na Irikoy si, I na yanje ceeci Israyla wane Hananyankoyo gaa.

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴² I mana fongu a kambe gaabo, Wala mo zaaro kaŋ a n'i fansa ka kaa i yanjekaarey kambe ra.

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴³ Mate kaŋ cine a na nga alaamey te Misira ra, Da nga dambara goyey kaŋ a te Zowan faro ra.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁴ A na Misira isey bare ka te kuri, I goorey mo, kala i si hin ka haŋ i gaa.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁵ A na hamni zugulayaŋ donton i gaa, kaŋ yaŋ n'i ŋwa, Balancawyaŋ* mo n'i halaci.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁶ A na i fari albarka nooyandi do izey se, I taabi goyey mo, a n'i nooyandi doy se.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁷ A na i reyzin* tiksey halaci nda gari, I durmi nyaŋey mo, leema n'i hasara.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁸ A na i almaney nooyandi gari se, I alman kurey mo, beene maliyaŋ n'i ton ka wi.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁴⁹ A na nga futay korna gusam i boŋ, Dukuri nda futay da taabi, Hasaraw malaykey kunda nooya.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵⁰ A na fondo hanse nga futa se, A man'i fundey suuban ka faaba buuyaŋ gaa, Amma a n'i fundey nooyandi balaaw se.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵¹ A na hay-jiney kulu kar Misira ra, Kaŋ ga ti i gaabi sintina Ham banda kuuru fuwey ra.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵² Amma a na nga borey kaa taray sanda feejiyaŋ cine, A na jina candi i se saajo ra sanda alman kuru.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵³ A na fondo candi i se baani samay, hal i mana humburu, Amma teeko n'i ibarey gon.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁴ A kand'ey nga laabu hananta hirro me gaa, Ka koy tondo kaŋ a kambe ŋwaaro day za doŋ din do.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁵ A na dumi cindey gaaray i jine. Neesiyaŋ boŋ no a na laabo fay-fay i se tubu, A naŋ Israyla kundey ma goro i windey ra.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁶ Kulu nda yaadin i na Beeray-Beeri-Koyo Irikoy si, I murte a gaa, i man'a seedey haggoy mo.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁷ Amma i bare ka amaana ŋwaari te sanda mate kaŋ cine i kaayey te, I siiri ka kamba sanda biraw laalo.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁸ Zama i n'a zokoti nda ngey tudey boŋ sududuyaŋ nangey, I naŋ canse m'a di da ngey jabuyaŋ toorey.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁵⁹ Waato kaŋ Irikoy maa, a futu, a na Israyla fanta gumo,

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶⁰ Hal a na nangora kaŋ go Silo furu, Kaŋ ga ti hukumo kaŋ a sinji borey game ra.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶¹ A na jama gaabo nooyandi tamtaray se, A darza mo yanjekaaro kambe ra.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶² A na nga borey nooyandi mo takuba se, A futu mo nga wane jama se.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶³ Danji n'i sahãkooney ŋwa, I wandiyey mo mana du hiijay doono.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁴ Takuba n'i alfagey* zeeri, I wayborey kaŋ kurnyey bu mo mana bu seew te.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁵ Gaa no Koy Beero mo hay sanda boro kaŋ tun jirbi gaa, Sanda gaabikooni kaŋ goono ga kuuwa duvan* haŋyaŋ se.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁶ A na nga yanjekaarey kar i ma ye banda, A naŋ i ma di foyray hal abada.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁷ A wangu Yusufu kuuru fuwo mo, A mana Ifraymu kunda suuban,

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁸ Amma a na Yahuda kunda suuban, Kaŋ ga ti Sihiyona tondo kaŋ a ga ba.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁶⁹ A na nga Nangu Hananta cina mo sanda tondi kuukuyaŋ, Sanda ndunnya cine kaŋ a sinji hal abada.

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷⁰ A na nga tamo Dawda suuban, A n'a sambu feeji kaliyaŋ ra,

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷¹ Feejey kaŋ ga naanandi ganayaŋ do no a n'a sambu ka kande, Zama a ma Rabbi jama Yakuba kuru, Kaŋ ga ti nga wane dumo Israyla.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

⁷² Dawda n'i kuru mo nga bine cimi toonante boŋ, A n'i candi nda nga kamba gonitara.