¹Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes en kvinna, som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.

¹ I di alaama bambata fo beena ra: wayboro fo goono ga daabu nda wayna, hando mo go a cey cire. Koytaray fuula kaŋ gonda handariyayze way cindi hinka mo go a boŋo gaa.

²Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda.

² A gonda gunde, a hẽ mo hay-zaŋay ra, a goono ga maa doori mo hayyaŋo sabbay se.

³Ännu ett annat tecken visade sig i himmelen: där syntes en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och på sina huvuden sju kronor.

³ I ye ka di alaama fo mo beena ra. Guna mo, dodo-beeri* ciray bambata kaŋ gonda boŋ iyye da hilli way. Boŋey gaa mo koytaray fuula iyye go no.

⁴Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det.

⁴ A dibba mo goono ga beene handariyayzey kanandi hinza ra afo candi k'i catu ndunnya ra. Dodo-beero mo goono ga kay waybora kaŋ ga ba ka hay din jine, zama waati kaŋ a hay nga m'a izo ŋwa.

⁵Och hon födde ett barn gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron;

⁵ Waybora na ize alboro hay mo, nga kaŋ ga ndunnya dumey kulu may da guuru-bi goobu. Izo mo, i n'a hamay ka kond'a Irikoy do, hal a karga do.

⁶Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig beredd av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen två hundra sextio dagar.

⁶ Waybora binde zuru ka koy ganjo ra, naŋ kaŋ Irikoy jin ka nangu soola a se, hal i m'a jare jirbi zambar fo da zangu hinka nda waydu.

⁷Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem,

⁷ Wongu te beena ra mo. Munkayla nda nga malaykey goono ga tangam da dodo-beero. Dodo-beero mo da nga malaykey tangam d'ey.

⁸men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem.

⁸ I mana te zaama, i mana du mo ngey goray nango koyne beena ra.

⁹Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom.

⁹ I na dodo-beero bambata din catu ganda, gondi zeena nooya, nga kaŋ se i ga ne Iblisi da Saytan*, ndunnya kulu hallikwa. I n'a catu ndunnya ra. A malaykey mo, i n'i catu a banda.

¹⁰Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

¹⁰ Kal ay maa jinde bambata fo beena ra kaŋ ne: «Sohõ faaba nda dabari nd'iri Irikoyo koytara to. A Almasihu mayra mo to. Zama i n'iri nya-izey kalimakwa catu ganda, nga kaŋ g'i kalima cin da zaari iri Irikoyo jine.

¹¹De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden.

¹¹ I te zaama a boŋ mo Feej'izo kuro da ngey seeda sanno sabbay se. I mana ba ngey fundey mo hal i mana wangu ngey ma bu.

¹²Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.»

¹² Woodin sabbay se no, araŋ ma farhã, ya beeney d'araŋ mo kaŋ yaŋ goono ga goro i ra. Amma kaari ndunnya nda teeko! Zama Iblisi zumbu araŋ do haray. A gonda futay beeri, zama a bay kaŋ alwaati kayna no cindi nga se.»

¹³Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet.

¹³ Saaya kaŋ dodo-beero di i na nga catu ndunnya ra, kal a na waybora gana, nga kaŋ na ize albora hay.

¹⁴Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån ormens åsyn.

¹⁴ Amma i na waybora no zeeban bambata fata hinka, zama a ma tun ka deesi ka koy ganjo ra hala nga nango do, naŋ kaŋ i g'a jare, alwaati folloŋ da alwaati hinka da alwaati jare, k'a tugu gondo se.

¹⁵Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan såsom en ström, för att strömmen skulle bortföra henne.

¹⁵ Gondo mo na hari kaa nga meyo ra ka bambari sanda isa cine waybora banda, zama a ma naŋ hari-yaa ma konda waybora.

¹⁶Men jorden kom kvinnan till hjälp; jorden öppnade sin mun och drack upp strömmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.

¹⁶ Amma laabo na waybora gaakasinay. A na nga meyo feeri ka isa kaŋ dodo-beero kaa nga meyo ra ka bambari din haŋ.

¹⁷Och draken vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd.

¹⁷ Kala dodo-beero futu waybora se gumo. A ye zama nga ma wongu nd'a banda boro cindey kaŋ yaŋ goono ga Irikoy lordey gana, kaŋ yaŋ goono ga Yesu seeda haggoy mo.

¹⁸Och han ställde sig på sanden invid havet.

¹⁸ A ye ka kay mo teeko taaso boŋ.