1Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet.
1 Woodin banda ay di malayka fo goono ga zumbu ka fun beena ra. A gonda hin beeri, a darza mo na ndunnya kubay nda kaari.
2Och han ropade med stark röst och sade: »Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.
2 A kuuwa nda jinde beeri ka ne: «A kaŋ! Babila* beero kaŋ! A te ganjey kwaara da biya ziibo kulu hawyaŋ do, da curo kaŋ i ga fanta kulu kaŋ ga harram wane mo.
3Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna på jorden hava bedrivit otukt med henne, och köpmännen på jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes omåttliga vällust.»
3 Zama dumey kulu haŋ futay duvaŋo* gaa, a zina teeyaŋ wano. Ndunnya bonkooney zina nd'a, ndunnya fatawc'izey mo te arzaka a jinay booro do.»
4Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: »Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.
4 Ay maa jinde fo mo kaŋ fun beena ra ka ne: «Ya ay borey, wa fatta a ra, zama araŋ ma si margu nd'a zunubey. Araŋ ma si du baa mo a balaawey ra.
5Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.
5 Zama a zunubey to kala beena gaa, Irikoy mo fongu nd'a goy laaley.
6Vedergällen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen för hennes gärningar; iskänken dubbelt åt henne i den kalk vari hon har iskänkt.
6 W'a bana sanda mate kaŋ a no, wa labu-care a se a goyey boŋ. Gaasiya kaŋ ra a diibi, w'a cine hinka diibi a se.
7Så mycken ära och vällust som hon har berett sig, så mycken pina och sorg mån I bereda henne. Eftersom hon säger i sitt hjärta: 'Jag tronar såsom drottning och och sitter icke såsom änka, och aldrig skall jag veta av någon sorg',
7 Misa kaŋ a na nga boŋ beerandi nd'a kulu, ka goray kaano te, yaadin mo no i m'a no gurzugay da seew. Zama a goono ga ne nga bina ra: ‹Ay goono ga goro wayboro bonkooni goray! Ay manti goboro mo, ay si di seew mo hal abada.›
8därför skola på en och samma dag hennes plågor komma över henne: död och sorg och hungersnöd; och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud, han som har dömt henne.
8 Woodin se no zaari folloŋ ra no a balaawey ga kaa: buuyaŋ da seew da haray. I g'a ton mo da danji, saray! Zama Rabbi Irikoy kaŋ g'a ciiti ya gaabikooni no.»
9Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i vällust med henne, skola gråta och jämra sig över henne, när de se röken av hennes brand.
9 Ndunnya bonkooney mo kaŋ yaŋ na zina nda goray kaano te d'a, i ga hẽ, i ga baray a sabbay se, waati kaŋ i g'a tonyaŋ dullo fonnay.
10De skola stå långt ifrån, av förfäran över hennes pina, och skola säga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad! Plötsligt har nu din dom kommit.'
10 I goono ga kay nangu mooro a gurzuga humburkumay sabbay se ka ne: «Kaari! Kaari! Babila* birni beero, birni gaabikoono. Zama guuru folloŋ ra no ni ciito kaa.»
11Och köpmännen på jorden gråta och sörja över henne, då nu ingen mer köper de varor som de frakta:
11 Ndunnya fatawc'izey mo goono ga hẽ ka seew a sabbay se, zama boro kulu si no kaŋ ga ngey fatawci jinayey day koyne.
12guld och silver, ädla stenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags välluktande trä, alla slags arbeten av elfenben och dyrbaraste trä, av koppar och järn och marmor,
12 Fatawci jinayey mo neeya: wura, da nzarfu, da tondi darzakoy yaŋ, da luluwey*, da lin* baano, da moni, da swa*, da _taafe|_ ciray, da bundu kulu kaŋ gonda haw kaano, da jinay kulu kaŋ i te da cebeeri hinje, da jinay kulu kaŋ i te da bundu darzante, da guuru-say waney, da guuru-bi waney da tondi kwaaray waney,
13därtill kanel och kostbar salva, rökverk, smörjelse och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och vete, fäkreatur och får, hästar och vagnar, livegna och trälar.
13 da cirinfi, da yaazi, da dugu, da waddi, da lubban*, da duvan, da ji, da hamni baano, da alkama, da hawyaŋ, da feejiyaŋ, da bariyaŋ, da torkoyaŋ, da bannyayaŋ, danga Adam-izey fundey nooya.
14De frukter som din själ hade begär till hava försvunnit ifrån dig; allt vad kräsligt och präktigt du hade har gått förlorat för dig och skall aldrig mer bliva funnet.
14 Albarka hari kaŋ ni fundo ga bini kulu daray ni se, ngey nda haŋ kaŋ ga ti taalam wane kulu, da nyaaleyaŋ hari kulu -- ikulu daray ni se. Borey si ye ka di ey koyne.
15De som handlade med sådant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola stå långt ifrån, av förfäran över hennes pina; de skola gråta och sörja
15 Hayey din fatawcikoy, kaŋ yaŋ du arzaka a do, ga kay nangu mooro kwaara gurzuga humburkumay sabbay se. I ga hẽ ka seew
16och skola säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan, du som glänste av guld och ädla stenar och pärlor!
16 ka ne: «Kaari! Kaari! Birni beero kaŋ goono ga bangum da lin baano da moni da taafe ciray, kaŋ goono ga taalam da wura nda tondey kaŋ gonda darza, da lulu mo! Zama guuru folloŋ ra no arzaka boobo wo cine halaci.»
17I ett ögonblick har nu denna stora rikedom blivit förödd.' Och alla skeppare och alla kustfarare och sjömän och alla andra som hava sitt arbete på havet stå långt ifrån;
17 Hi funkoy kulu, da borey kaŋ yaŋ ga naaru nangu kulu teeko ra, da hi goy-teerey, da teeko goy-teerey kulu kay nangu mooro.
18och när de ser röken av hennes brand, ropa de och säga: 'Var fanns den stora stadens like?'
18 Waato kaŋ i di a tonyaŋ dullo, i kuuwa ka ne: «Birni woofo no ga hima nda birni beero wo?»
19Och de strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorg och säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de därinne, som hade skepp på havet, blevo rika! I ett ögonblick har den nu blivit förödd.
19 I na laabu gusam ngey boŋey boŋ. I goono ga kuuwa ka hẽ ka te seew. I goono ga ne: «Kaari! Kaari! Birni beero wo, naŋ kaŋ hikoyey kulu du ngey arzaka a arzaka riiba do! Zama guuru folloŋ ra no a halaci.
20Gläd dig över vad som har vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar och profeter, då nu Gud har hållit dom över henne och utkrävt vedergällning för eder!»
20 Ya nin beena, da hanantey, da diyey, da annabey, wa farhã a boŋ, zama Irikoy n'araŋ alhakkey kaa a gaa.»
21Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: »Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.
21 Kala malayka gaabikooni fo na tondi sambu, sanda fufuyaŋ tondi bambata cine. A n'a jindaw teeko ra ka ne: «Da gaabi beeri yaadin cine no i ga Babila* birni beero jindaw nd'a. I si ye ka di a mo hal abada.
22Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare skall aldrig mer något ljud bliva hört i dig; aldrig mer skall någon konstförfaren man av något slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer höras i dig;
22 Moolo jinde, wala doonko, wala seese, wala hilli jinde, i si ye ka maa r'ey ni ra hal abada. I si ye ka kambe goy-teeri kulu dumi gar ni ra. Fufuyaŋ tondi yooje mo, i si ye ka maa r'a ni ra hal abada.
23en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop för brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig -- du vars köpmän voro stormän på jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo förvillade,
23 Fitilla kaaro mo si ye ka kaari ni ra hal abada. Arhiiji da wayhiiji jinde mo, i si ye ka maa r'ey ni ra hal abada. Zama ni fatawc'izey wo ndunnya boro beerey no, zama ndunnya dumey kulu, ni n'i halli nda ni moodabal teeyaŋo.
24och i vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla de människors blod, som hade blivit slaktade på jorden.»
24 Babila ra mo, i na annabey da hanantey kuri gar, da borey kaŋ yaŋ i wi ndunnya ra.»