1På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.
1 A go no, jirbey kaŋ ra jine borey goono ga may, kala haray te laabo ra. Yahudiya* laabo ra Baytlahami boro fo mo koy Mowab laabu ka goro, nga nda nga wando nda nga ize aru hinka.
2Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans båda söner Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, från Bet-Lehem i Juda. Så kommo de nu till Moabs land och vistades där.
2 Bora din maa Elimelek, a wando maa Neyomi, i ize hinka mo maa Malon da Cilon. Efrata boroyaŋ no, Baytlahami kwaara, Yahudiya laabo ra. I kaa Mowab laabo ra ka goro noodin.
3Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina båda söner.
3 Neyomi kurnyo Elimelek wo bu ka wando nda nga ize aru hinka naŋ.
4Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut.
4 Izey din na Mowab ize wayyaŋ hiiji. Afo maa Orpa, afa mo maa Ruta. I goro danga jiiri way cine.
5Och sedan de hade bott där vid pass tio år, dogo också de båda, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina båda söner och sin man.
5 Malon da Cilon mo, i boro hinka kulu bu, ka cindi waybora hinne, kurnye si, ize aru hinka mo si.
6Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det bröd.
6 Waato din gaa no a tun, nga nda nga anzuray hinka, zama nga ma fun Mowab laabu ka ye nga kwaara, zama Mowab laabo ra a du baaru kaŋ i ne Rabbi na nga borey kunfa k'i no ŋwaari.
7Så begav hon sig, jämte sina båda sonhustrur, från det ställe där hon hade vistats. Men när de nu gingo sin väg fram, för att komma tillbaka till Juda land,
7 Kal a fun nga nangoray zeena do, nga nda nga anzuray wayboro hinka nga banda. A na fonda kaŋ ga koy Yahudiya din gana.
8sade Noomi till sina båda sonhustrur: »Vänden om och gå hem igen, var och en till sin moder.
8 Neyomi ne nga anzurayey se: «Wa ye ka koy. Araŋ boro kulu ma koy nga nya kwaara. Rabbi ma gomni goy cabe araŋ se, danga mate kaŋ cine araŋ cabe in da buukoy se.
9HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de båda döda och mot mig. HERREN give eder att I mån finna ro, var i sin mans hus.» Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt
9 Rabbi ma yadda araŋ se araŋ ma du fulanzamyaŋ, araŋ afo kulu nga kurnyo kwaara.» Saaya din no a n'i afo kulu garbe sunsum, amma i na ngey jindey sambu ka hẽ da gaabi.
10och sade till henne: »Nej, vi vilja följa med dig tillbaka till ditt folk.»
10 I ne a se: «Abada, iri ga koy ni banda no, kala ni borey do.»
11Men Noomi svarade: »Vänden om, mina döttrar. Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder?
11 Neyomi binde ne i se: «Ay izey, wa ye. Ifo se no araŋ ga koy ay banda? Ize aruyaŋ ga cindi ay gunde ra no koyne kaŋ yaŋ ga te araŋ se kurnyeyaŋ?
12Vänden om, mina döttrar, och gån hem, ty jag är nu för gammal att överlämna mig åt en man. Och om jag än kunde tänka: 'Jag har ännu hopp', ja, om jag ock redan i natt överlämnade mig åt en man och så verkligen födde söner,
12 Ay izey, wa ye. W'araŋ koyyaŋ te, zama ay zeena bisa naŋ kaŋ ay ga du kurnye. Baa d'ay ne ay mana laakal kaa kurnye gaa, baa d'ay du kurnye cino wo ra, ka izeyaŋ hay mo --
13icke skullen I därför vänta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I därför stänga eder inne och förbliva utan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelse nog för eder skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.»
13 araŋ ga hin ka goro hala i ma beeri no? Abada, ay izey, zama ay bine sara bisa araŋ waney, za kaŋ Rabbi kambe goono ga gaaba nd'ay.»
14Då brusto de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne.
14 Gaa no i ye ka jinde sambu nda gaabi ka hẽ. Orpa na nga anzura garbe sunsum, amma Ruta wo naagu a gaa.
15Då sade hon: »Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.»
15 Neyomi ne a se: «Guna, ni waycina kongormo go ga ye nga dumey da nga de-koyey* do, ni mo ma ye k'a gana.»
16Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.
16 Amma Ruta ne: «Ma s'ay ŋwaaray ka ne ya fun ni banda, ya si ni gana mo. Zama nangu kulu kaŋ ni ga koy, noodin no ay mo ga koy. Naŋ kaŋ ni zumbu, ay mo ma zumbu noodin. Ni dumi ma ciya ay dumi, ni Irikoyo mo ma ciya ay Irikoyo.
17Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.»
17 Naŋ kaŋ ni bu, noodin ay mo ma bu, i m'ay fiji noodin mo. Rabbi m'ay laali da manti buuyaŋ hinne no k'ay fay da nin.»
18Då hon nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med henne, upphörde hon att tala därom med henne.
18 Waato din gaa no Neyomi bay kaŋ Ruta na bine sinji nga banda koyyaŋ se, gaa no a mana salaŋ a se koyne.
19Så gingo de båda med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och när de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: »Detta är ju Noomi!»
19 I boro hinka binde soobay ka dira kala i kaa Baytlahami. I kaayaŋo baaru na kwaara kulu kubay. Wayborey ne: «Neyomi no woone mo, day?»
20Men hon sade till dem: »Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma över mig.
20 A ne i se: «Wa si ne ay se Neyomi. Wa ne ay se Mara, zama Hina-Kulu-Koyo na goy dungo te ay se gumo.
21Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma tillbaka. Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnat emot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?»
21 Toonante no ay fun ne, amma kambe koonu no Rabbi ye ka kande ay. Ifo se no araŋ ga ne ay se Neyomi? za kaŋ Rabbi na yadda-jaŋay cabe ay se, Hina-Kulu-Koyo n'ay kaynandi mo?»
22Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon vände tillbaka från Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, när kornskörden begynte.
22 Neyomi binde ye ka kaa, nga nda nga anzura Ruta, Mowab ize wayo, kaŋ kaa a banda ka fun Mowab laabu. I to Baytlahami sayir* heemaro sintina ra.