¹Öppna dina dörrar, Libanon, ty eld skall nu förtära dina cedrar.

¹ Ya Liban, ma ni laabu meyey fiti, Zama danji ma ni sedre* nyaŋey ŋwa.

²Jämra dig, du cypress, ty cedern måste falla, de härliga träden skola förödas. Jämren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomträngliga, varder fälld.

² Ya sipres* nya, ma kaati zama sedre nyaŋo kaŋ, Zama i na ibeerey ku. Ya araŋ Basan shen* nyaŋey, wa kaati, Zama tuuri lunku-lunku gaabikoono kaŋ.

³Hör huru herdarna jämra sig, när deras härlighet bliver förödd! Hör huru de unga lejonen ryta, när Jordanbygdens snår varda förödda!

³ Hawjiyey kaatiyaŋ jinde go no! Zama i n'i darza halaci. Muusu daŋ futay dunduyaŋ jinde mo go no! Zama i na Urdun* tuuri zugey halaci.

⁴Så sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfåren,

⁴ Yaa no Rabbi ay Irikoyo ci: Wa wiyaŋ kalo kuru.

⁵ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras säljare säga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.»

⁵ I daykoy g'i wi, amma i si ngey boŋ himandi sanda i to alhakku. I neerakoy mo ga ne: «Ay ga Rabbi sifa, zama ay te arzakante!» Baa i hawjiyey si ga bakar i se mo.

⁶»Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare», säger HERREN, »utan låta människorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola fördärva landet, och jag skall icke rädda någon ur deras hand.»

⁶ Zama ay si ye ka bakar laabo wo borey se koyne. Yaadin no Rabbi ci. Amma a go, ay ga boro fo kulu daŋ nga gorokasin kambe ra, d'a bonkoono kambe ra mo. I ga laabo kar, ay s'i faaba mo ngey karkoy kambe ra.

⁷Så blev jag en herde för slaktfåren, de arma fåren. Och jag tog mig två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endräkt; och jag vaktade så fåren

⁷ Woodin se no ay na wiyaŋ kalo kuru, haciika mo feejiyaŋ kaŋ ga bakarandi no gumo. Kal ay na goobu hinka sambu. Ay n'afa maa daŋ Gomni, afa mo ay ne a se Hawyaŋ Hari. Ay mo na kalo kuru.

⁸Men sedan jag inom en månad hade förgjort de tre herdarna, blev jag led vid fåren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.

⁸ Ay na hawji hinza din halaci handu folloŋ ra, zama ay fundo farga nd'ey. Ngey mo, i fundey goono g'ay fanta.

⁹Då sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill dö, det må dö, och vad som vill förgås, det må förgås; och de som sedan bliva kvar må äta varandras kött.»

⁹ Gaa no ay ne kuro se: «Ay s'araŋ kuru. Haŋ kaŋ ga bu, a ma bu. Haŋ kaŋ ga daray, a ma daray. Ngey kaŋ ga cindi mo, i kulu ma care ham ŋwa.»

¹⁰Så tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.

¹⁰ Ay binde na Gomni goobo sambu k'a pati-pati, zama ay m'ay sappa kaŋ ay te dumi cindey kulu se din tunandi.

¹¹Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.

¹¹ Za han din i n'a tunandi, woodin se no kalo feejey kaŋ ga bakarandi yaŋ din na laakal ye ay gaa, i bay kaŋ Rabbi sanni no.

¹²Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.

¹² Ay ne i se koyne: «D'araŋ di daama, araŋ m'ay no ay sufuray nooro. D'araŋ mana di daama mo, w'ay ganj'a.» I na nzarfu noor'ize waranza neesi ay se, sufura wane me nooya.

¹³Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» -- det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.

¹³ Kala Rabbi ne ay se: I jindaw kusu cinakwa se, darza nooru hanno nooya, kaŋ i n'a ciya ay nooro. Ay mo na nzarfu noor'ize waranza din sambu k'i jindaw kusu cinakwa se Rabbi windo ra.

¹⁴Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, till att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

¹⁴ Waato din gaa no ay n'ay goobu fa pati-pati, kaŋ ga ti Hawyaŋ Haro wane, zama ay ma nya-izetara kaŋ go Yahuda da Israyla game ra din feeri.

¹⁵Och HERREN sade till mig: »Tag dig nu redskap såsom en oförnuftig herde;

¹⁵ Rabbi ne ay se mo: Ma ye ka hawji saamo jinayyaŋ sambu koyne.

¹⁶ty se, jag vill låta en herde uppstå i landet, som icke vårdar sig om de får som hålla på att förgås, icke uppsöker det förskingrade, icke helar det sargade, icke sörjer för det som är helbrägda, utan allenast äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.»

¹⁶ Zama guna, ay ga hawji fo tunandi laabo ra kaŋ baa si nda darantey, a si wo kaŋ yaŋ say-say mo ceeci. A si ngey kaŋ ceeri saajaw hal i ma yay, a si baanikooney kuru mo, amma a ga inaasey hamey ŋwa. A m'i ce camsey dagu ka kaa.

¹⁷Ve över denne ovärdige herde, som övergiver sin hjord! Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund!

¹⁷ Kaari hawji yaamo wo, kaŋ ga kalo naŋ! Takuba ma du a jase gaa, d'a kambe ŋwaari mwa gaa haray mo. A kamba ma suugu parkatak. A kambe ŋwaari mwa mo ma te kubay lip!