¹Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Hadraks land; också i Damaskus skall den slå ned -- ty HERREN har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar.

¹ Rabbi sanno neeya kaŋ ga gaaba nda Hadrak laabo, A ga zumbu Damaskos boŋ mo. (Zama borey moy da Israyla kundey kulu waney go Rabbi gaa.)

²Den drabbar ock Hamat, som gränsar därintill, så ock Tyrus och Sion, där man är så vis.

² A ga gaaba nda Hamat mo kaŋ go a hirro boŋ, Da Tir da Zidon mo, baa kaŋ i gonda carmay boobo.

³Tyrus byggde sig ett fäste; hon hopade silver såsom stoft och guld såsom orenlighet på gatan.

³ Tir na wongu fu cina nga boŋ se. A na nzarfu margu-margu ka gusam sanda laabu cine, Wura hanante mo go no danga day fondo gaa potor-potor cine.

⁴Men se, Herren skall åter göra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon själv skall förtäras av eld.

⁴ A go, Koy Beero g'a duura ta a gaa. A g'a hino kar mo ka zeeri teeko ra. A g'a ŋwa da danji.

⁵Askelon må se det med fruktan, och Gasa med stor bävan, så ock Ekron, ty dess hopp skall komma på skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats

⁵ Askelon ga di woodin, a ga humburu mo. Gaza mo ga bimbilko da foyray. Ekron mo ga haaw a beeja sabbay se. Koyo ga bu Gaza ra. Askelon mo ga jaŋ boro kaŋ ga goro a ra.

⁶Asdod skall bebos av en vanbördig hop; så skall jag utrota filistéernas stolthet.

⁶ Zina ize dumi fo mo ga goro Asdod ra ka koytaray ŋwa noodin. Yaadin cine no ay ga Filistancey boŋbeera zeeri nd'a.

⁷Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras tänder då skall också av dem bliva en kvarleva åt vår Gud, de skola bliva såsom stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva såsom jebuséerna.

⁷ Ay g'a kuro hibandi ka kaa a meyo ra, ka kazaamatara mo kaa a hinjey game ra. Nga mo ga ciya dumi kaŋ cindi iri Irikoyo se. A ga ciya sanda Yahuda jine boro fo cine. Ekron mo ga ciya sanda Yebus boro fo.

⁸Och jag skall slå upp mitt läger till ett värn för mitt hus, mot härar som komma eller gå, och ej mer skall någon plågare komma över dem; ty jag vaktar nu med öppna ögon.

⁸ Ay ga zumbu ay windo windanta wongu marga sabbay se, Da boro kulu kaŋ ga bisa ka koy, Wala kaŋ ga bisa ka ye mo sabbay se. Taabandikoy si ye ka gana i ra koyne, Zama sohõ ay di d'ay moy.

⁹Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.

⁹ Ya nin Sihiyona ize wayo, ma farhã gumo. Ya nin Urusalima ize wayo, ma jinde sambu ka cilili! Guna, ni Bonkoono go kaa ni do, Nga wo adilitaraykoy no, zaama teeko mo no, Boŋ baanaykoy no. A go ga goro farkay boŋ, Farkay binj'izo boŋ.

¹⁰Så skall jag utrota vagnar Efraim och hästar ur Jerusalem; ja, stridens bågar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herradöme skall nå från hav till hav, och ifrån floden intill jordens ändar.

¹⁰ Ay ga Ifraymu ganji wongu torkoyaŋ, Bariyey mo, ya i fay da Urusalima. I ga wongu biraw mo beeri ka pati. A ga laakal kanay sanni te mo dumi cindey se. A mayra mo ga to za teeko gaa kala teeku fa gaa koyne, Za isa gaa mo kala ndunnya me.

¹¹För ditt förbundsblods skull vill jag ock släppa dina fångar fria ur gropen där intet vatten finnes.

¹¹ Ize wayo, nin mo, ni alkawli kuro sabbay se ay na ni wane hawantey taŋ i ma fun guusey kaŋ sinda hari ra.

¹²Så vänden då åter till edert fäste, I fångar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder förkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen.

¹² Ya araŋ hawantey kaŋ yaŋ gonda beeje, Wa bare ka ye wongu fuwo do, Ize wayo, baa hunkuna ay go ga seeda ni se ka ne ay ga bana ni se hala labu-care hinka.

¹³Ty jag skall spänna Juda såsom min båge och lägga Efraim såsom pil på den, och dina söner, du Sion, skall jag svänga såsom spjut mot dina söner, du Javan, och göra dig lik en hjältes svärd.

¹³ Zama ay na Yahuda naan ka siirandi ay boŋ se. Ay na Ifraymu mo daŋ ay birawo gaa. Ya Sihiyona, ay ga naŋ ni izey ma gaaba nda ni izey, ya Gares laabu. Ay ma ni ciya sanda yaarukom takuba.

¹⁴Ja, HERREN skall uppenbara sig i höjden, och såsom en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall stöta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram.

¹⁴ Rabbi mo ga bangay i boŋey se beene, A hangawo mo ga fatta sanda maliyaŋ cine. Rabbi, Koy Beero ga hilli kar, A ga fatta mo, nga nda dandi kambe hari haw beero.

¹⁵HERREN Sebaot, han skall beskärma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under fötterna; under stridslarm skola de svälja sina fiender såsom vin, till dess de själva äro så fulla av blod som offerskålar och altarhörn.

¹⁵ Rabbi Kundeykoyo ga faasa i se han din hane. I ga ŋwa mo, i ma finga-fingakoyey tondey taamu-taamu. I ga haŋ mo ka soobay ka kaati danga duvan* hankoyaŋ. I ga to sanda gaasiyayaŋ, sanda feema lokotey.

¹⁶Och HERREN, deras Gud, skall på den tiden giva dem seger, ty de äro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, ädelstenar äro de i en krona, strålande över hans land.

¹⁶ Rabbi i Irikoyo g'i faaba han din hane sanda a borey kuru cine. I ga nyaale a laabo ra sanda koytaray fuula taalamyaŋ tondiyaŋ cine.

¹⁷Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras härlighet! Av deras säd skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin.

¹⁷ Zama man i albarka beero misa! Man i darza misa mo! Ntaasu ga naŋ arwasey ma zaada, Reyzin* hari mo ga te yaadin wandiyey se.