1Vidare sade Elihu:
1Elihu konuşmasına şöyle devam etti:
2Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
2‹‹Biraz bekle, sana açıklayayım,Çünkü Tanrı için söylenecek daha çok söz var.
3Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
3Bilgimi geniş kaynaklardan toplayacağım,Yaratıcıma hak vereceğim.
4Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
4Kuşkusuz söylediğim hiçbir şey yalan değil,Karşında bilgide yetkin biri var.
5Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
5‹‹Tanrı güçlüdür, ama kimseyi hor görmez,Güçlü ve amacında kararlı.
6Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
6Kötüleri yaşatmaz,Ezilenin hakkını verir.
7Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
7Gözlerini doğru kişiden ayırmaz,Onu krallarla birlikte tahta oturtur,Sonsuza dek yükseltir.
8Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
8Ama insanlar zincire vurulur,Baskı altında tutulurlarsa,
9så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
9Onlara yaptıklarını,Gurura kapılıp isyan ettiklerini bildirir.
10han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
10Öğüdünü dinletir,Kötülükten dönmelerini buyurur.
11Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
11Eğer dinler ve Ona kulluk ederlerse,Kalan günlerini bolluk,Yıllarını rahatlık içinde geçirirler.
12Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
12Ama dinlemezlerse ölür,Ders almadan yok olurlar.
13Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
13‹‹Tanrısızlar öfkelerini içlerinde gizler,Kendilerini bağladığında Tanrıdan yardım istemezler.
14deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
14Genç yaşta ölüp giderler,Yaşamları putperest tapınaklarında fuhşu iş edinmiş erkekler arasında sona erer.
15Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
15Ama Tanrı acı çekenleri acı çektikleri için kurtarır,Düşkünlere kendini dinletir.
16Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
16‹‹Evet, seni sıkıntıdan çeker çıkarırdı;Darlığın olmadığı geniş bir yere,Zengin yiyeceklerle bezenmiş bir sofraya.
17Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
17Oysa şimdi kötülerin hak ettiği cezayı çekiyorsun,Yargı ve adalet yakalamış seni.
18Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
18Dikkat et, para seni baştan çıkarmasın,Büyük bir rüşvet seni saptırmasın.
19Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
19Zenginliğin ya da bütün gücün yeter miSıkıntı çekmeni önlemeye?
20Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
20Halkların yeryüzündenYok edildiği geceyi özleme.
21Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
21Dikkat et, kötülüğe dönme,Çünkü sen onu düşkünlüğe yeğledin.
22Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
22‹‹İşte Tanrı gücüyle yükselir,Onun gibi öğretmen var mı?
23Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
23Kim Ona ne yapması gerektiğini söyleyebilir?Kim Ona, ‹Haksızlık ettin› diyebilir?
24Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
24Onun işlerini yüceltmelisin, anımsa bunu,İnsanların ezgilerle övdüğü işlerini.
25och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
25Bütün insanlar bunları görmüştür,Herkes onları uzaktan izler.
26Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
26Evet, Tanrı öyle büyüktür ki, Onu anlayamayız,Varlığının süresi hesaplanamaz.
27Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
27‹‹Su damlalarını yukarı çeker,Buharından yağmur damlatır.
28skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
28Bulutlar nemini döker,İnsanların üzerine bol yağmur yağdırır.
29Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
29Bulutları nasıl yaydığını,Göksel konutundan nasıl gürlediğini kim anlayabilir?
30Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
30Şimşekleri çevresine nasıl yaydığına,Denizin dibine dek nasıl ulaştırdığına bakın.
31Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
31Tanrı halkları böyle yönetir,Bol yiyecek sağlar.
32I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
32Şimşeği elleriyle tutar,Hedefine vurmasını buyurur.
33Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
33O'nun gürleyişi fırtınayı haber verir,Sığırlar bile fırtına kopacağını bildirir.