1Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
1‹‹Yüreğim titrer buna,Yerinden oynar.
2Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
2Dinleyin, gürleyen sesini dinleyin,Ağzından çıkan sesi!
3Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
3Şimşeğini göğün altındaki her yere,Yeryüzünün dört bucağına salar.
4Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
4Ardından bir ses gümbürder,Görkemli sesiyle gürler.Sesi duyulunca şimşekleri alıkoymaz.
5Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
5Tanrının sesi şaşılacak biçimde gürler,O, anlayışımızın ötesinde büyük işler yapar.
6Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
6Çünkü kara, ‹Yere düş› der,Sağanağa, ‹Bütün şiddetinle boşal.›
7Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
7Yarattığı bütün insanlar ne yaptığını bilsin diye,Herkese işini bıraktırır.
8Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
8Hayvanlar kovuklarına girer,İnlerinde otururlar.
9Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
9Kasırga yuvasından kopar,Soğuk saçılan rüzgarlardan.
10med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
10Tanrının soluğu suları dondurur,Geniş sular buz tutar.
11Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
11Bulutlara nem yükler,Şimşeğini her yana yayar.
12De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
12Yeryüzünde ne buyurursa yapmak üzereBulutlar Onun istediği yönde döner durur.
13Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
13Ya insanları cezalandırmakYa da yeryüzünü sulayıp sevgisini göstermek içinYağmur gönderir.
14Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
14‹‹Dinle, Eyüp,Dur da düşün Tanrının şaşılası işlerini.
15Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
15Tanrının bulutları nasıl düzenlediğini,Şimşeğini nasıl çaktırdığını biliyor musun?
16Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
16Bulutların dengesini,Bilgisi kusursuz olanın şaşılası işlerini biliyor musun?
17Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
17Dünyanın soluğu kesildiğindeGüneyin kavurucu rüzgarı altındaGiysilerin seni terletmez mi?
18Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
18Dökme tunç bir ayna kadar sert olan gökkubbeyiOnunla birlikte yayabilir misin?
19Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
19‹‹Ona ne söyleyeceğimizi öğret bize,Çünkü karanlık yüzünden sözümüze düzen veremiyoruz.
20Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
20Konuşmak istediğim Ona söylenebilir mi?Kimse yutulmak ister mi?
21Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
21Rüzgar geçip göğü temizlediğindeGökte parıldayan ışığa kimse bakamaz.
22I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
22Altın parıltısı geliyor kuzeyden,Tanrı korkunç görkeme bürünmüş.
23den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
23Her Şeye Gücü Yetene biz ulaşamayız.Gücü yücedir,Adaleti ve eşsiz doğruluğuyla kimseyi ezmez.
24Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
24Bu yüzden insanlar O'na saygı duyar,Çünkü O, bilgeleri dikkate almaz.››