¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

¹Ya RAB, duamı işit,Yakarışım sana erişsin.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

²Sıkıntılı günümde yüzünü benden gizleme,Kulak ver sesime,Seslenince yanıt ver bana hemen.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

³Çünkü günlerim duman gibi yok oluyor,Kemiklerim ateş gibi yanıyor.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁴Yüreğim kırgın yemiş ot gibi kurudu,Ekmek yemeyi bile unuttum.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁵Bir deri bir kemiğe döndümAcı acı inlemekten.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁶Issız yerlerdeki ishakkuşunu andırıyorum,Viranelerdeki kukumav gibiyim.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁷Gözüme uyku girmiyor,Damda yalnız kalmış bir kuş gibiyim.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁸Düşmanlarım bütün gün bana hakaret ediyor,Bana dil uzatanlar adımı lanet için kullanıyor.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

⁹Kızıp öfkelendiğin içinKülü ekmek gibi yiyor,İçeceğime gözyaşı katıyorum.Beni kaldırıp bir yana attın.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹Günlerim akşam uzayan gölge gibi yitmekte,Ot gibi sararmaktayım.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²Ama sen, sonsuza dek tahtında oturursun, ya RAB,Ünün kuşaklar boyu sürer.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³Kalkıp Siyona sevecenlik göstereceksin,Çünkü onu kayırmanın zamanıdır, beklenen zaman geldi.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴Kulların onun taşlarından hoşlanır,Tozunu bile severler.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵Uluslar RABbin adından,Yeryüzü kralları görkeminden korkacak.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶Çünkü RAB Siyonu yeniden kuracak,Görkem içinde görünecek.

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷Yoksulların duasına kulak verecek,Yalvarışlarını asla hor görmeyecek.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸Bunlar gelecek kuşak için yazılsın,Öyle ki, henüz doğmamış insanlarRABbe övgüler sunsun.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹RAB yücelerdeki kutsal katından aşağı baktı,Göklerden yeryüzünü gözetledi,

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰Tutsakların iniltisini duymak,Ölüm mahkûmlarını kurtarmak için.

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹Böylece halklar ve krallıklarRABbe tapınmak için toplanınca,Onun adı Siyonda,Övgüsü Yeruşalimde duyurulacak.

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²³RAB gücümü kırdı yaşam yolunda,Ömrümü kısalttı.

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²⁴‹‹Ey Tanrım, ömrümün ortasında canımı alma!›› dedim.‹‹Senin yılların kuşaklar boyu sürer!

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁵‹‹Çok önceden attın dünyanın temellerini,Gökler de senin ellerinin yapıtıdır.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁶Onlar yok olacak, ama sen kalıcısın.Hepsi bir giysi gibi eskiyecek.Onları bir kaftan gibi değiştireceksin,Geçip gidecekler.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁷Ama sen hep aynısın,Yılların tükenmeyecek.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁸Gözetiminde yaşayacak kullarının çocukları,Senin önünde duracak soyları.››

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.