1För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
1Ey övgüler sunduğum Tanrı,Sessiz kalma!
2Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
2Çünkü kötüler, yalancılarBana karşı ağzını açtı,Karalıyorlar beni.
3Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
3Nefret dolu sözlerle beni kuşatıpYok yere bana savaş açtılar.
4Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
4Sevgime karşılık bana düşman oldular,Bense dua etmekteyim.
5De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
5İyiliğime kötülük,Sevgime nefretle karşılık verdiler.
6Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
6Kötü bir adam koy düşmanın başına,Sağında onu suçlayan biri dursun!
7När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
7Yargılanınca suçlu çıksın,Duası bile günah sayılsın!
8Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
8Ömrü kısa olsun,Görevini bir başkası üstlensin!
9Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
9Çocukları öksüz,Karısı dul kalsın!
10Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
10Çocukları avare gezip dilensin,Yıkık evlerinden uzakta yiyecek arasın!
11Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
11Bütün malları tefecinin ağına düşsün,Emeğini yabancılar yağmalasın!
12Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
12Kimse ona sevgi göstermesin,Öksüzlerine acıyan olmasın!
13Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
13Soyu kurusun,Bir kuşak sonra adı silinsin!
14Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
14Atalarının suçları RABbin önünde anılsın,Annesinin günahı silinmesin!
15Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
15Günahları hep RABbin önünde dursun,RAB anılarını yok etsin yeryüzünden!
16Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
16Çünkü düşmanım sevgi göstermeyi düşünmedi,Ölesiye baskı yaptı mazluma, yoksula,Yüreği kırık insana.
17Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
17Sevdiği lanet başına gelsin!Madem kutsamaktan hoşlanmıyor,Uzak olsun ondan kutsamak!
18Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
18Laneti bir giysi gibi giydi,Su gibi içine, yağ gibi kemiklerine işlesin lanet!
19Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
19Bir giysi gibi onu örtünsün,Bir kuşak gibi hep onu sarsın! düşmanlarının konuşmasıdır.
20Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
20Düşmanlarıma, beni kötüleyenlere,RAB böyle karşılık versin!
21Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
21Ama sen, ey Egemen RAB,Adın uğruna bana ilgi göster;Kurtar beni, iyiliğin, sevgin uğruna!
22Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
22Çünkü düşkün ve yoksulum,Yüreğim yaralı içimde.
23Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
23Batan güneş gibi geçip gidiyorum,Çekirge gibi silkilip atılıyorum.
24Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
24Dizlerim titriyor oruç tutmaktan;Bir deri bir kemiğe döndüm.
25Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
25Düşmanlarıma yüzkarası oldum;Beni görünce kafalarını sallıyorlar!
26Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
26Yardım et bana, ya RAB Tanrım;Kurtar beni sevgin uğruna!
27och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
27Bilsinler bu işte senin elin olduğunu,Bunu senin yaptığını, ya RAB!
28Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
28Varsın lanet etsin onlar, sen kutsa beni,Bana saldıranlar utanacak,Ben kulunsa sevineceğim.
29Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
29Rezilliğe bürünsün beni suçlayanlar,Kaftan giyer gibi utançlarıyla örtünsünler!
30Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
30RABbe çok şükredeceğim,Kalabalığın arasında Ona övgüler dizeceğim;
31Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
31Çünkü O yoksulun sağında durur,Onu yargılayanlardan kurtarmak için.