¹En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

¹Sıkıntıya düşünce RABbe seslendim;Yanıtladı beni.

²HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

²Ya RAB, kurtar canımı yalancı dudaklardan,Aldatıcı dillerden! için Yeruşalime çıkarken söylenen ezgi.

³Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

³Ey aldatıcı dil,RAB ne verecek sana,Daha ne verecek?

⁴Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

⁴Yiğidin sivri oklarıylaRetem çalısından alevli korlar!

⁵Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

⁵Vay bana, Meşekte garip kaldım sanki,Kedar çadırları arasında oturdum.

⁶Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

⁶Fazla kaldımBarıştan nefret edenler arasında.

⁷Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

⁷Ben barış yanlısıyım,Ama söze başladığımda,Onlar savaşa kalkıyor!