1En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
1Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar;Şimdi söylesin İsrail:
2mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
2‹‹Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar,Ama yenemediler beni.
3På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
3Çiftçiler saban sürdüler sırtımda,Upuzun iz bıraktılar.››
4Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
4Ama RAB adildir,Kesti kötülerin bağlarını.
5De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
5Siyondan nefret eden herkesUtanç içinde geri çekilsin.
6De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
6Damlardaki ota,Büyümeden kuruyan ota dönsünler.
7ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
7Orakçı avucunu,Demetçi kucağını dolduramaz onunla.
8och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
8Yoldan geçenler de,‹‹RAB sizi kutsasın,RAB'bin adıyla sizi kutsarız›› demezler.