1För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
1Ya RAB, sınayıp tanıdın beni.
2Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
2Oturup kalkışımı bilirsin,Niyetimi uzaktan anlarsın.
3Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
3Gittiğim yolu, yattığım yeri inceden inceye elersin,Bütün yaptıklarımdan haberin var.
4Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
4Daha sözü ağzıma almadan,Söyleyeceğim her şeyi bilirsin, ya RAB.
5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
5Beni çepeçevre kuşattın,Elini üzerime koydun.
6En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
6Kaldıramam böylesi bir bilgiyi,Başa çıkamam, erişemem.
7Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
7Nereye gidebilirim senin Ruhundan,Nereye kaçabilirim huzurundan?
8Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
8Göklere çıksam, oradasın,Ölüler diyarına yatak sersem, yine oradasın.
9Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
9Seherin kanatlarını alıp uçsam,Denizin ötesine konsam,
10så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
10Orada bile elin yol gösterir bana,Sağ elin tutar beni.
11Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
11Desem ki, ‹‹Karanlık beni kaplasın,Çevremdeki aydınlık geceye dönsün.››
12så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
12Karanlık bile karanlık sayılmaz senin için,Gece, gündüz gibi ışıldar,Karanlıkla aydınlık birdir senin için.
13Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
13İç varlığımı sen yarattın,Annemin rahminde beni sen ördün.
14Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
14Sana övgüler sunarım,Çünkü müthiş ve harika yaratılmışım.Ne harika işlerin var!Bunu çok iyi bilirim.
15Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
15Gizli yerde yaratıldığımda,Yerin derinliklerinde örüldüğümde,Bedenim senden gizli değildi.
16Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
16Henüz döl yatağındayken gözlerin gördü beni;Bana ayrılan günlerin hiçbiri gelmeden,Hepsi senin kitabına yazılmıştı.
17Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
17Hakkımdaki düşüncelerin ne değerli, ey Tanrı,Sayıları ne çok!
18Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
18Kum tanelerinden fazladır saymaya kalksam.Uyanıyorum, hâlâ seninleyim.
19Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
19Ey Tanrı, keşke kötüleri öldürsen!Ey eli kanlı insanlar, uzaklaşın benden!
20de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
20Çünkü senin için kötü konuşuyorlar,Adını kötüye kullanıyor düşmanların.
21Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
21Ya RAB, nasıl tiksinmem senden tiksinenlerden?Nasıl iğrenmem sana başkaldıranlardan?
22Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
22Onlardan tümüyle nefret ediyor,Onları düşman sayıyorum.
23Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
23Ey Tanrı, yokla beni, tanı yüreğimi,Sına beni, öğren kaygılarımı.
24och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
24Bak, seni gücendiren bir yönüm var mı,Öncülük et bana sonsuz yaşam yolunda!