1För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
1Akılsız içinden, ‹‹Tanrı yok!›› der.İnsanlar bozuldu, iğrençlik aldı yürüdü,İyilik eden yok.
2HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
2RAB göklerden bakar oldu insanlara,Akıllı, Tanrıyı arayan biri var mı diye.
3Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
3Hepsi saptı,Tümü yozlaştı,İyilik eden yok,Bir kişi bile!
4Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?
4Suç işleyenlerin hiçbiri görmüyor mu?Halkımı ekmek yer gibi yiyor,RABbe yakarmıyorlar.
5Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
5Dehşete düşecekler yeryüzünde,Çünkü Tanrı doğruların yanındadır.
6Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.
6Mazlumun tasarılarını boşa çıkarırdınız,Ama RAB onun sığınağıdır.
7Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.
7Keşke İsrail'in kurtuluşu Siyon'dan gelse!RAB halkını eski gönencine kavuşturunca,Yakup soyu sevinecek, İsrail halkı coşacak.