¹En sång av David; en bön, när han var i grottan.

¹Yüksek sesle yakarıyorum RABbe,Yüksek sesle RABbe yalvarıyorum.

²Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

²Önüne döküyorum yakınmalarımı,Önünde anlatıyorum sıkıntılarımı.

³Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

³Bunalıma düştüğümde,Gideceğim yolu sen bilirsin.Tuzak kurdular yürüdüğüm yola.

⁴När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

⁴Sağıma bak da gör,Kimse saymıyor beni,Sığınacak yerim kalmadı,Kimse aramıyor beni.

⁵Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

⁵Sana haykırıyorum, ya RAB:‹‹Sığınağım,Yaşadığımız bu dünyada nasibim sensin›› diyorum.

⁶Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

⁶Haykırışıma kulak ver,Çünkü çok çaresizim;Kurtar beni ardıma düşenlerden,Çünkü benden güçlüler.

⁷Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

⁷Çıkar beni zindandan,Adına şükredeyim.O zaman doğrular çevremi saracak,Bana iyilik ettiğin için.

⁸För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.