1En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
1Seni çağırıyorum, ya RAB, yardımıma koş!Sana yakarınca sesime kulak ver!
2Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.
2Duam önünde yükselen buhur gibi,El açışım akşam sunusu gibi kabul görsün!
3Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
3Ya RAB, ağzıma bekçi koy,Dudaklarımın kapısını koru!
4Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.
4Yüreğim kötülüğe eğilim göstermesin,Suç işleyenlerin fesadına bulaşmayayım;Onların nefis yemeklerini tatmayayım.
5Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;
5Doğru insan bana vursa, iyilik sayılır,Azarlasa, başa sürülen yağ gibidir,Başım reddetmez onu.Çünkü duam hep kötülere karşıdır.
6deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
6Önderleri kayalardan aşağı atılınca,Dinleyecekler tatlı sözlerimi.
7Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
7Sabanla sürülüp yarılmış toprak gibi,Saçılmış kemiklerimiz ölüler diyarının ağzına.
8Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
8Ancak gözlerim sende, ey Egemen RAB,Sana sığınıyorum, beni savunmasız bırakma!
9Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.
9Koru beni kurdukları tuzaktan,Suç işleyenlerin kapanlarından.
10De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.
10Ben güvenlik içinde geçip giderken,Kendi ağlarına düşsün kötüler.