¹Av David. Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla.

¹Beni haklı çıkar, ya RAB,Çünkü dürüst bir yaşam sürdüm;Sarsılmadan RABbe güvendim.

²Pröva mig, HERRE, och försök mig; rannsaka mina njurar och mitt hjärta.

²Dene beni, ya RAB, sına;Duygularımı, düşüncelerimi yokla.

³Ty din nåd är inför mina ögon, och jag vandrar i din sanning.

³Çünkü sevgini hep göz önünde tutuyor,Senin gerçeğini yaşıyorum ben.

⁴Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse.

⁴Yalancılarla oturmam,İkiyüzlülerin suyuna gitmem.

⁵Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke.

⁵Kötülük yapanlar topluluğundan nefret ederim,Fesatçıların arasına girmem.

⁶Jag tvår mina händer i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,

⁶Suçsuzluğumu göstermek için ellerimi yıkar,Sunağının çevresinde dönerim, ya RAB,

⁷för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under.

⁷Yüksek sesle şükranımı duyurmakVe bütün harikalarını anlatmak için.

⁸HERRE, jag har din boning kär och den plats där din härlighet bor.

⁸Severim, ya RAB, yaşadığın evi,Görkeminin bulunduğu yeri.

⁹Ryck icke min själ bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,

⁹Günahkârların,Eli kanlı adamların yanısıra canımı alma.

¹⁰i vilkas händer är skändlighet, och vilkas högra hand är full av mutor.

¹⁰Onların elleri kötülük aletidir,Sağ elleri rüşvet doludur.

¹¹Jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

¹¹Ama ben dürüst yaşarım,Kurtar beni, lütfet bana!

¹²Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.

¹²Ayağım emin yerde duruyor.Topluluk içinde sana övgüler sunacağım, ya RAB.