1Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i graven.
1Ya RAB, sana yakarıyorum,Kayam benim, kulak tıkama sesime;Çünkü sen sessiz kalırsan,Ölüm çukuruna inen ölülere dönerim ben.
2Hör mina böners ljud, när jag ropar till dig, när jag upplyfter mina händer mot det allraheligaste i din helgedom.
2Seni yardıma çağırdığımda,Ellerimi kutsal konutuna doğru açtığımda,Kulak ver yalvarışlarıma.
3Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med ogärningsmännen, som tala vänligt med sin nästa men hava ondska i sina hjärtan.
3Beni kötülerle, haksızlık yapanlarlaAynı kefeye koyup cezalandırma.Onlar komşularıyla dostça konuşur,Ama yüreklerinde kötülük beslerler.
4Giv dem efter deras gärningar och efter deras onda väsende, giv dem efter deras händers verk, vedergäll dem vad de hava gjort.
4Eylemlerine, yaptıkları kötülüklere göre onları yanıtla;Yaptıklarının, hak ettiklerinin karşılığını ver.
5Ty de akta icke på HERRENS gärningar, icke på hans händer verk; därför skall han slå dem ned och ej mer bygga upp dem.
5Onlar RABbin yaptıklarına,Ellerinin eserine önem vermezler;Bu yüzden RAB onları yıkacak,Bir daha ayağa kaldırmayacak.
6Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud!
6RABbe övgüler olsun!Çünkü yalvarışımı duydu.
7HERREN är min starkhet och min sköld; på honom förtröstade mitt hjärta. Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka honom.
7RAB benim gücüm, kalkanımdır,Ona yürekten güveniyor ve yardım görüyorum.Yüreğim coşuyor,Ezgilerimle Ona şükrediyorum.
8HERREN är sitt folks starkhet, och ett frälsningens värn är han för sin smorde.
8RAB halkının gücüdür,Meshettiği kralın zafer kalesidir.
9Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, och var deras herde och bär dem till evig tid.
9Halkını kurtar, kendi halkını kutsa;Çobanlık et onlara, sürekli destek ol!