¹En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

¹Ya RAB, düşmanlarım ne kadar çoğaldı,Hele bana karşı ayaklananlar!

²HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

²Birçoğu benim için:‹‹Tanrı katında ona kurtuluş yok!›› diyor. |iSela sanılıyor.

³Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

³Ama sen, ya RAB, çevremde kalkansın,Onurum, başımı yukarı kaldıran sensin.

⁴Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

⁴RABbe seslenirim,Yanıtlar beni kutsal dağından. |iSela

⁵Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

⁵Yatar uyurum,Uyanır kalkarım, RAB destektir bana.

⁶Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

⁶Korkum yokÇevremi saran binlerce düşmandan.

⁷Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

⁷Ya RAB, kalk, ey Tanrım, kurtar beni!Vur bütün düşmanlarımın çenesine,Kır kötülerin dişlerini.

⁸Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

⁸Kurtuluş RAB'dedir,Halkının üzerinde olsun bereketin! |iSela

⁹Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.