1För sångmästaren; en psalm av David.
1Ya RAB, sana sığınıyorum.Utandırma beni hiçbir zaman!Adaletinle kurtar beni!
2Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
2Kulak ver bana,Çabuk yetiş, kurtar beni;Bir kaya ol bana sığınmam için,Güçlü bir kale ol kurtulmam için!
3Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
3Madem kayam ve kalem sensin,Öncülük et, yol göster banaKendi adın uğruna.
4Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
4Bana kurdukları tuzaktan uzak tut beni,Çünkü sığınağım sensin.
5Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
5Ruhumu ellerine bırakıyorum,Ya RAB, sadık Tanrı, kurtar beni.
6I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
6Değersiz putlara bel bağlayanlardan tiksinirim,RABbe güvenirim ben.
7Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
7Sadakatinden ötürü sevinip coşacağım,Çünkü düşkün halimi görüyor,Çektiğim sıkıntıları biliyorsun,
8Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
8Beni düşman eline düşürmedin,Bastığım yerleri genişlettin.
9och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
9Acı bana, ya RAB, sıkıntıdayım,Üzüntü gözümü, canımı, içimi kemiriyor.
10Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
10Ömrüm acıyla,Yıllarım iniltiyle tükeniyor,Suçumdan ötürü gücüm zayıflıyor,Kemiklerim eriyor.
11Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
11Düşmanlarım yüzünden rezil oldum,Özellikle komşularıma.Tanıdıklarıma dehşet salar oldum;Beni sokakta görenler benden kaçar oldu.
12För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
12Gönülden çıkmış bir ölü gibi unutuldum,Kırılmış bir çömleğe döndüm.
13Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
13Birçoğunun fısıldaştığını duyuyorum,Her yer dehşet içinde,Bana karşı anlaştılar,Canımı almak için düzen kurdular.
14Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
14Ama ben sana güveniyorum, ya RAB,‹‹Tanrım sensin!›› diyorum.
15Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»
15Hayatım senin elinde,Kurtar beni düşmanlarımın pençesinden,Ardıma düşenlerden.
16Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
16Yüzün kulunu aydınlatsın,Sevgi göster, kurtar beni!
17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
17Utandırma beni, ya RAB, sana sesleniyorum;Kötüler utansın, ölüler diyarında sesleri kesilsin.
18HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.
18Sussun o yalancı dudaklar;Doğru insana karşıGururla, tepeden bakarak,Küçümseyerek konuşan dudaklar.
19Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
19İyiliğin ne büyüktür, ya RAB,Onu senden korkanlar için saklarsın,Herkesin gözü önünde,Sana sığınanlara iyi davranırsın.
20Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
20İnsanların düzenlerine karşı,Koruyucu huzurunla üzerlerine kanat gerersin;Saldırgan dillere karşıOnları çardağında gizlersin.
21Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
21RABbe övgüler olsun,Kuşatılmış bir kentteSevgisini bana harika biçimde gösterdi.
22Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
22Telaş içinde demiştim ki,‹‹Huzurundan atıldım!››Ama yardıma çağırınca seni,Yalvarışımı işittin.
23Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
23RABbi sevin, ey Onun sadık kulları!RAB kendisine bağlı olanları korur,Büyüklenenlerin ise tümüyle hakkından gelir.
24Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
24Ey RAB'be umut bağlayanlar,Güçlü ve yürekli olun!
25Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.