¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

¹Karar verdim: ‹‹Adımlarıma dikkat edeceğim,Dilimi günahtan sakınacağım;Karşımda kötü biri oldukça,Ağzıma gem vuracağım.››

²Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

²Dilimi tutup sustum,Hep kaçındım konuşmaktan, yararı olsa bile.Acım alevlendi,

³Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

³Yüreğim tutuştu içimde,Ateş aldı derin derin düşünürken,Şu sözler döküldü dilimden:

⁴Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

⁴‹‹Bildir bana, ya RAB, sonumu,Sayılı günlerimi;Bileyim ömrümün ne kadar kısa olduğunu!

⁵HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

⁵Yalnız bir karış ömür verdin bana,Hiç kalır hayatım senin önünde.Her insan bir soluktur sadece,En güçlü çağında bile. |iSela

⁶Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

⁶‹‹Bir gölge gibi dolaşır insan,Boş yere çırpınır,Mal biriktirir, kime kalacağını bilmeden.

⁷Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

⁷‹‹Ne bekleyebilirim şimdi, ya Rab?Umudum sende.

⁸Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

⁸Kurtar beni bütün isyanlarımdan,Aptalların hakaretine izin verme.

⁹Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

⁹Sustum, açmayacağım ağzımı;Çünkü sensin bunu yapan.

¹⁰Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

¹⁰Uzaklaştır üzerimden yumruklarını,Tokadının altında mahvoldum.

¹¹Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

¹¹Sen insanı suçundan ötürüAzarlayarak yola getirirsin,Güve gibi tüketirsin sevdiği şeyleri.Her insan bir soluktur sadece. |iSela

¹²Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

¹²‹‹Duamı işit, ya RAB,Kulak ver yakarışıma,Gözyaşlarıma kayıtsız kalma!Çünkü ben bir garibim senin yanında,Bir yabancı, atalarım gibi.

¹³Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

¹³Uzaklaştır üzerimden bakışlarını,Göçüp yok olmadan mutlu olayım!››

¹⁴Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.