1En psalm av David; till åminnelse.
1Ya RAB, öfkelenip azarlama beni,Gazapla yola getirme!
2HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2Okların içime saplandı,Elin üzerime indi.
3Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3Öfken yüzünden sağlığım bozuldu,Günahım yüzünden rahatım kaçtı.
4Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4Çünkü suçlarım başımdan aştı,Taşınmaz bir yük gibi sırtımda ağırlaştı.
5Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5Akılsızlığım yüzündenYaralarım iğrenç, irinli.
6Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6Eğildim, iki büklüm oldum,Gün boyu yaslı dolaşıyorum.
7Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7Çünkü belim ateş içinde,Sağlığım bozuk.
8Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8Tükendim, ezildim alabildiğine,İnliyorum yüreğimin acısından.
9Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9Ya Rab, bütün özlemlerimi bilirsin,İniltilerim senden gizli değil.
10Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10Yüreğim çarpıyor, gücüm tükeniyor,Gözlerimin feri bile söndü.
11Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11Eşim dostum kaçar oldu derdimden,Yakınlarım uzak duruyor benden.
12Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12Canıma susayanlar bana tuzak kuruyor,Zararımı isteyenler kuyumu kazıyor,Gün boyu hileler düşünüyorlar.
13Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13Ama ben bir sağır gibi duymuyorum,Bir dilsiz gibi ağzımı açmıyorum;
14Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14Duymaz,Ağzında yanıt bulunmaz bir adama döndüm.
15ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15Umudum sende, ya RAB,Sen yanıtlayacaksın, ya Rab, Tanrım benim!
16Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16Çünkü dua ediyorum: ‹‹Halime sevinmesinler,Ayağım kayınca böbürlenmesinler!››
17Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17Düşmek üzereyim,Acım hep içimde.
18Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18Suçumu itiraf ediyorum,Günahım yüzünden kaygılanıyorum.
19ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19Ama düşmanlarım güçlü ve dinç,Yok yere benden nefret edenler çok.
20Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20İyiliğe karşı kötülük yapanlar bana karşı çıkar,İyiliğin peşinde olduğum için.
21de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21Beni terk etme, ya RAB!Ey Tanrım, benden uzak durma!
22Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22Yardımıma koş,Ya Rab, kurtuluşum benim!
23Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.