1För sångmästaren, till strängaspel; av David.
1Ey Tanrı, yakarışımı işit,Duama kulak ver!
2Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.
2Sana seslenirim yeryüzünün öbür ucundan,Yüreğime hüzün çökünce. Erişemeyeceğim yüksek bir kayaya çıkar beni,
3Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.
3Çünkü sen benim için sığınak,Düşmana karşı güçlü bir kule oldun.
4Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.
4Çadırında sonsuza dek oturmakVe kanatlarının gölgesine sığınmak isterim. |iSela
5Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.
5Çünkü sen, ey Tanrı, adaklarımı duydun,Adından korkanların mirasını bana verdin.
6Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.
6Kralın günlerine gün kat,Yılları yüzyıllar olsun!
7Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.
7Tanrının huzurunda sonsuza dek tahtında otursun;Onu sevgin ve sadakatinle koru!
8Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.
8O zaman adını hep ilahilerle öveceğim,Her gün adaklarımı yerine getireceğim.
9Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.