Svenska 1917

Turkish

Psalms

71

1Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
1Ya RAB, sana sığınıyorum,Utandırma beni hiçbir zaman!
2Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
2Adaletinle kurtar beni, tehlikeden uzaklaştır,Kulak ver bana, kurtar beni!
3Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
3Sığınacak kayam ol,Her zaman başvurabileceğim;Buyruk ver, kurtulayım,Çünkü kayam ve kalem sensin.
4Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
4Ey Tanrım, kurtar beniKötünün elinden, haksızın, gaddarın pençesinden!
5Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
5Çünkü umudum sensin, ey Egemen RAB,Gençliğimden beri dayanağım sensin.
6Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
6Doğduğum günden beri sana güveniyorum,Beni ana rahminden çıkaran sensin.Övgülerim hep sanadır.
7Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
7Birçokları için iyi bir örnek oldum,Çünkü sen güçlü sığınağımsın.
8Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
8Ağzımdan sana övgü eksilmez,Gün boyu yüceliğini anarım.
9Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
9Yaşlandığımda beni reddetme,Gücüm tükendiğinde beni terk etme!
10Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
10Çünkü düşmanlarım benden söz ediyor,Beni öldürmek isteyenler birbirine danışıyor,
11»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
11‹‹Tanrı onu terk etti›› diyorlar,‹‹Kovalayıp yakalayın,Kurtaracak kimsesi yok!››
12Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
12Ey Tanrı, benden uzak durma,Tanrım, yardımıma koş!
13Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
13Utansın, yok olsun beni suçlayanlar,Utanca, rezalete bürünsün kötülüğümü isteyenler.
14Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
14Ama ben her zaman umutluyum,Sana övgü üstüne övgü dizeceğim.
15Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
15Gün boyu senin zaferini,Kurtarışını anlatacağım,Ölçüsünü bilmesem de.
16Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
16Ey Egemen RAB, gelip yiğitliklerini,Senin, yalnız senin zaferini duyuracağım.
17Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
17Ey Tanrı, çocukluğumdan beri beni sen yetiştirdin,Senin harikalarını hâlâ anlatıyorum.
18Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
18Yaşlanıp saçlarıma ak düşse bileTerk etme beni, ey Tanrı,Gücünü gelecek kuşağa,Kudretini sonrakilere anlatana dek.
19Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
19Ey Tanrı, doğruluğun göklere erişiyor,Büyük işler yaptın,Senin gibisi var mı, ey Tanrı?
20Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
20Sen ki, bana birçok kötü sıkıntı gösterdin,Bana yeniden yaşam verecek,Beni toprağın derinliklerinden çıkaracaksın.
21Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
21Saygınlığımı artıracak,Yine beni avutacaksın.
22Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
22Ben de seni,Senin sadakatini çenkle öveceğim, ey Tanrım,Lir çalarak seni ilahilerle öveceğim,Ey İsrailin Kutsalı!
23Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
23Seni ilahilerle överken,Dudaklarımla, varlığımla sevincimi dile getireceğim,Çünkü sen beni kurtardın.
24Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
24Dilim gün boyu senin zaferinden söz edecek,Çünkü kötülüğümü isteyenlerUtanıp rezil oldu.