1En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
1Ey Tanrı, uluslar senin yurduna saldırdı,Kutsal tapınağını kirletti,Yeruşalimi taş yığınına çevirdi.
2De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
2Kullarının ölülerini yem olarak yırtıcı kuşlara,Sadık kullarının etini yabanıl hayvanlara verdiler.
3De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.
3Kanlarını su gibi akıttılar Yeruşalimin çevresine,Onları gömecek kimse yok.
4Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
4Komşularımıza yüzkarası,Çevremizdekilere eğlence ve oyuncak olduk.
5Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?
5Ne zamana dek, ya RAB?Sonsuza dek mi sürecek öfken,Alev gibi yanan kıskançlığın?
6Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.
6Öfkeni seni tanımayan ulusların,Adını anmayan ülkelerin üzerine dök.
7Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.
7Çünkü onlar Yakup soyunu yiyip bitirdiler,Yurdunu viraneye çevirdiler.
8Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.
8Atalarımızın suçlarını artık önümüze sürme,Sevecenliğini hemen göster bize,Çünkü tükendikçe tükendik.
9Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.
9Yardım et bize yüce adın uğruna, ey bizi kurtaran Tanrı,Kurtar bizi adın uğruna, bağışla günahlarımızı!
10Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
10Niçin uluslar, ‹‹Nerede onların Tanrısı?›› diye konuşsun,Kullarının dökülen kanının öcünü alacağını bilsinler,Gözlerimizle bunu görelim!
11Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.
11Tutsakların iniltisi senin katına erişsin,Koru büyük gücünle ölüme mahkûm olanları.
12Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.
12Komşularımızın sana ettikleri hakaretiYedi kat iade et bağırlarına, ya Rab!
13Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.
13Bizler, kendi halkın, otlağının koyunlarıSonsuza dek şükredeceğiz sana,Kuşaklar boyunca övgülerini dilimizden düşürmeyeceğiz.