¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

¹Dinle, ey halkım, öğrettiklerimi,Kulak ver ağzımdan çıkan sözlere.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

²Özdeyişlerle söze başlayacağım,Eski sırları anlatacağım,

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

³Duyduğumuzu, bildiğimizi,Atalarımızın bize anlattığını.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁴Torunlarından bunları gizlemeyeceğiz;RABbin övgüye değer işlerini,Gücünü, yaptığı harikalarıGelecek kuşağa duyuracağız.

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁵RAB Yakup soyuna koşullar bildirdi,İsraile yasa koydu.Bunları çocuklarına öğretsinler diyeAtalarımıza buyruk verdi.

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁶Öyle ki, gelecek kuşak, yeni doğacak çocuklar bilsinler,Onlar da kendi çocuklarına anlatsınlar,

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁷Tanrıya güven duysunlar,Tanrının yaptıklarını unutmasınlar,Onun buyruklarını yerine getirsinler;

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁸Ataları gibi inatçı, başkaldırıcı,Yüreği kararsız,Tanrıya sadakatsiz bir kuşak olmasınlar.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

⁹Oklarla, yaylarla kuşanmış EfrayimoğullarıSavaş günü sırtlarını döndüler.

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹⁰Tanrının antlaşmasına uymadılar,Onun yasasına göre yaşamayı reddettiler.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹¹Unuttular Onun işlerini,Kendilerine gösterdiği harikaları.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹²Mısırda, Soan bölgesindeTanrı harikalar yapmıştı atalarının önünde.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹³Denizi yarıp geçirmişti onları,Bir duvar gibi ayakta tutmuştu suları.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁴Gündüz bulutla,Gece ateş ışığıyla onlara yol göstermişti.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁵Çölde kayaları yarmış,Sanki dipsiz kaynaklardanOnlara kana kana su içirmişti.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁶Kayadan akarsular fışkırtmış,Suları ırmak gibi akıtmıştı.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁷Ama onlar çölde Yüceler Yücesine başkaldırarakGünah işlemeye devam ettiler.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁸Canlarının çektiği yiyeceği isteyerekİçlerinde Tanrıyı denediler.

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

¹⁹‹‹Tanrı çölde sofra kurabilir mi?›› diyerek,Tanrıya karşı konuştular.

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²⁰‹‹Bak, kayaya vurunca sular fışkırdı,Dereler taştı.Peki, ekmek de verebilir mi,Et sağlayabilir mi halkına?››

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²¹RAB bunu duyunca çok öfkelendi,Yakupa ateş püskürdü,Öfkesi tırmandı İsraile karşı;

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²²Çünkü Tanrıya inanmıyorlardı,Onun kurtarıcılığına güvenmiyorlardı.

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²³Yine de RAB buyruk verdi bulutlara,Kapaklarını açtı göklerin;

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁴Man yağdırdı onları beslemek için,Göksel tahıl verdi onlara.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁵Meleklerinfı ekmeğini yedi her biri,Doyasıya yiyecek gönderdi onlara.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁶Doğu rüzgarını estirdi göklerde,Gücüyle güney rüzgarına yol gösterdi.

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁷Toz gibi et yağdırdı başlarına,Deniz kumu kadar kuş;

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁸Ordugahlarının ortasına,Konakladıkları yerin çevresine düşürdü.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

²⁹Yediler, tıka basa doydular,İsteklerini yerine getirdi Tanrı.

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³⁰Ancak onlar isteklerine doymadan,Daha ağızları doluyken,

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³¹Tanrının öfkesi parladı üzerlerine.En güçlülerini öldürdü,Yere serdi İsrail yiğitlerini.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³²Yine de günah işlemeye devam ettiler,Onun harikalarına inanmadılar.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³³Bu yüzden Tanrı onların günlerini boşluk,Yıllarını dehşet içinde bitirdi.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁴Tanrı onları öldürdükçe Ona yönelmeye,İstekle Onu yeniden aramaya başlıyorlardı.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁵Tanrının kayaları olduğunu,Yüce Tanrının kurtarıcıları olduğunu anımsıyorlardı.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁶Oysa ağızlarıyla Ona yaltaklanıyor,Dilleriyle yalan söylüyorlardı.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁷Ona yürekten bağlı değillerdi,Antlaşmasına sadık kalmadılar.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁸Yine de Tanrı sevecendi,Suçlarını bağışlıyor, onları yok etmiyordu;Çok kez öfkesini tuttu,Bütün gazabını göstermedi.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

³⁹Onların yalnızca insan olduğunu anımsadı,Geçip giden, dönmeyen bir rüzgar gibi.

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴⁰Çölde kaç kez Ona başkaldırdılar,Issız yerlerde Onu gücendirdiler!

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴¹Defalarca denediler Tanrıyı,İncittiler İsrailin Kutsalını.

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴²Anımsamadılar Onun güçlü elini,Kendilerini düşmandan kurtardığı günü,

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴³Mısırda gösterdiği belirtileri,Soan bölgesinde yaptığı şaşılası işleri.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁴Mısırın kanallarını kana çevirdi,Sularını içemediler.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁵Gönderdiği at sinekleri yedi halkı,Gönderdiği kurbağalar yok etti ülkeyi.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁶Ekinlerini tırtıllara,Emeklerinin ürününü çekirgelere verdi.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁷Asmalarını doluyla,Yabanıl incir ağaçlarını iri dolu taneleriyle yok etti.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁸Büyükbaş hayvanlarını kırgına,Küçükbaş hayvanlarını yıldırıma teslim etti.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁴⁹Üzerlerine kızgın öfkesini,Gazap, hışım, belaVe bir alay kötülük meleği gönderdi.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵⁰Yol verdi öfkesine,Canlarını ölümden esirgemedi,Onları salgın hastalığın pençesine düşürdü.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵¹Mısırda bütün ilk doğanları,Hamın çadırlarında bütün ilk çocukları vurdu.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵²Kendi halkını davar gibi götürdü,Çölde onları bir sürü gibi güttü.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵³Onlara güvenlik içinde yol gösterdi, korkmadılar;Düşmanlarınıysa deniz yuttu.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁴Böylece onları kendi kutsal topraklarının sınırına,Sağ elinin kazandığı dağlık bölgeye getirdi.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁵Önlerinden ulusları kovdu,Mülk olarak topraklarınıİsrail oymakları arasında bölüştürdü.Halkını konutlarına yerleştirdi.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁶Ama onlar yüce Tanrıyı denediler,Ona başkaldırdılar,Koşullarına uymadılar.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁷Döneklik edip ataları gibi ihanet ettiler,Güvenilmez bir yay gibi bozuk çıktılar.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁸Puta taptıkları yerlerle Onu kızdırdılar,Putlarıyla Onu kıskandırdılar.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁵⁹Tanrı bunları duyunca çok öfkelendi,İsraili büsbütün reddetti.

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶⁰İnsanlar arasında kurduğu çadırı,Şilodaki konutunu terk etti.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶¹Kudretini tutsaklığa,Görkemini düşman eline teslim etti. Antlaşma Sandığını kastetmektedir.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶²Halkını kılıç önüne sürdü,Öfkesini kendi halkından çıkardı.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶³Gençlerini ateş yuttu,Kızlarına düğün türküsü söylenmez oldu.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁴Kâhinleri kılıç altında öldü,Dul kadınları ağlayamadı.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁵O zaman Rab uykudan uyanır gibi,Şarabın rehavetinden ayılan bir yiğit gibi oldu.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁶Düşmanlarını püskürttü,Onları sonsuz utanca boğdu.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁷Tanrı Yusuf soyunu reddetti,Efrayim oymağını seçmedi;

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁸Ancak Yahuda oymağını,Sevdiği Siyon Dağını seçti.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁶⁹Tapınağını doruklar gibi,Sonsuzluk için kurduğu yeryüzü gibi yaptı.

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷⁰Kulu Davutu seçti,Onu koyun ağılından aldı.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷¹Halkı Yakupu, kendi halkı İsraili gütmek için,Onu yavru kuzuların ardından getirdi.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

⁷²Böylece Davut onlara dürüstçe çobanlık etti,Becerikli elleriyle onlara yol gösterdi.