¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

¹Yüksek sesle Tanrıya yakarıyorum,Haykırıyorum beni duysun diye.

²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

²Sıkıntılı günümde Rabbe yönelir,Gece hiç durmadan ellerimi açarım,Gönlüm avunmaz bir türlü.

³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

³Tanrıyı anımsayınca inlerim,Düşündükçe içim daralır. |iSela

⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁴Açık tutuyorsun göz kapaklarımı,Sıkıntıdan konuşamıyorum.

⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁵Geçmiş günleri,Yıllar öncesini düşünüyorum.

⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁶Gece ilahilerimi anacağım,Kendi kendimle konuşacağım,İnceden inceye soracağım:

⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁷‹‹Rab sonsuza dek mi bizi reddedecek?Lütfunu bir daha göstermeyecek mi?

⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁸Sevgisi sonsuza dek mi yok oldu?Sözü geçerli değil mi artık?

⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

⁹Tanrı unuttu mu acımayı?Sevecenliğinin yerini öfke mi aldı?›› |iSela

¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹⁰Sonra kendi kendime, ‹‹İşte benim derdim bu!›› dedim,‹‹Yüceler Yücesi gücünü göstermiyor artık.››

¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹¹RABbin işlerini anacağım,Evet, geçmişteki harikalarını anacağım.

¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹²Yaptıkları üzerinde derin derin düşüneceğim,Bütün işlerinin üzerinde dikkatle duracağım.

¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹³Ey Tanrı, yolun kutsaldır!Hangi ilah Tanrı kadar uludur?

¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁴Harikalar yaratan Tanrı sensin,Halklar arasında gücünü gösterdin.

¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁵Güçlü bileğinle kendi halkını,Yakup ve Yusuf oğullarını kurtardın. |iSela

¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁶Sular seni görünce, ey Tanrı,Sular seni görünce çalkalandı,Enginler titredi.

¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁷Bulutlar suyunu boşalttı,Gökler gürledi,Her yanda okların uçuştu.

¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁸Kasırgada gürleyişin duyuldu,Şimşekler dünyayı aydınlattı,Yer titreyip sarsıldı.

¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

¹⁹Kendine denizde,Derin sularda yollar açtın,Ama ayak izlerin belli değildi.

²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²⁰Musa ve Harun'un eliyleHalkını bir sürü gibi güttün.

²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.