1För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
1Sevincinizi dile getirin gücümüz olan Tanrıya,Sevinç çığlıkları atın Yakupun Tanrısına!
2Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
2Çalgıya başlayın, tef çalın,Tatlı sesli lir ve çenk çınlatın.
3Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
3Yeni Ayda, dolunayda,Boru çalın bayram günümüzde.
4Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
4Çünkü bu İsrail için bir kuraldır,Yakupun Tanrısının ilkesidir.
5Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
5Tanrı Mısıra karşı yürüdüğünde,Yusuf soyuna koydu bu koşulu. Orada tanımadığım bir ses işittim:
6Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
6‹‹Sırtındaki yükü kaldırdım,Ellerin küfeden kurtuldu›› diyordu,
7»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
7‹‹Sıkıntıya düşünce seslendin, seni kurtardım,Gök gürlemesinin ardından sana yanıt verdim,Meriva sularında seni sınadım. |iSela
8I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
8‹‹Dinle, ey halkım, seni uyarıyorum;Ey İsrail, keşke beni dinlesen!
9Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
9Aranızda yabancı ilah olmasın,Başka bir ilaha tapmayın!
10Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
10Seni Mısırdan çıkaranTanrın RAB benim.Ağzını iyice aç, doldurayım!
11Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
11‹‹Ama halkım sesimi dinlemedi,İsrail bana boyun eğmek istemedi.
12Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
12Ben de onları inatçı yürekleriyle baş başa bıraktım,Bildikleri gibi yaşasınlar diye.
13Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
13Keşke halkım beni dinleseydi,İsrail yollarımda yürüseydi!
14O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
14Düşmanlarını hemen yere serer,Hasımlarına el kaldırırdım!
15Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
15Benden nefret edenler bana boyun eğerdi,Bu böyle sonsuza dek sürerdi.
16De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
16Oysa sizleri en iyi buğdayla besler,Kayadan akan balla doyururdum.››
17Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»