1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
1Ya RAB, beni kurtaran Tanrı,Gece gündüz sana yakarıyorum.
2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2Duam sana erişsin,Kulak ver yakarışıma.
3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
3Çünkü sıkıntıya doydum,Canım ölüler diyarına yaklaştı.
4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
4Ölüm çukuruna inenler arasında sayılıyorum,Tükenmiş gibiyim;
5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5Ölüler arasına atılmış,Artık anımsamadığın,İlginden yoksun,Mezarda yatan cesetler gibiyim.
6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6Beni çukurun dibine,Karanlıklara, derinliklere attın.
7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7Öfken üzerime çöktü,Dalga dalga kızgınlığınla beni ezdin. |iSela
8Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
8Yakınlarımı benden uzaklaştırdın,İğrenç kıldın beni gözlerinde.Kapalı kaldım, çıkamıyorum.
9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9Üzüntüden gözlerimin feri sönüyor,Her gün sana yakarıyorum, ya RAB,Ellerimi sana açıyorum.
10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10Harikalarını ölülere mi göstereceksin?Ölüler mi kalkıp seni övecek? |iSela
11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
11Sevgin mezarda,Sadakatin yıkım diyarında duyurulur mu?
12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12Karanlıklarda harikaların,Unutulmuşluk diyarında doğruluğun bilinir mi?
13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13Ama ben, ya RAB, yardıma çağırıyorum seni,Sabah duam sana varıyor.
14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14Niçin beni reddediyorsun, ya RAB,Neden yüzünü benden gizliyorsun?
15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15Düşkünüm, gençliğimden beri ölümle burun burunayım,Dehşetlerinin altında tükendim.
16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16Şiddetli gazabın üzerimden geçti,Saçtığın dehşet beni yedi bitirdi.
17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17Bütün gün su gibi kuşattılar beni,Çevremi tümüyle sardılar.
18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18Eşi dostu benden uzaklaştırdın,Tek dostum karanlık kaldı.
19Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.