1Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
1Ya RAB, öç alıcı Tanrı,Saç ışığını, ey öç alıcı Tanrı!
2Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
2Kalk, ey yeryüzünün yargıcı,Küstahlara hak ettikleri cezayı ver!
3Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
3Kötüler ne zamana dek, ya RAB,Ne zamana dek sevinip coşacak?
4Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
4Ağızlarından küstahlık dökülüyor,Suç işleyen herkes övünüyor.
5Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
5Halkını eziyorlar, ya RAB,Kendi halkına eziyet ediyorlar.
6Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
6Dulu, garibi boğazlıyor,Öksüzleri öldürüyorlar.
7Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
7‹‹RAB görmez›› diyorlar,‹‹Yakupun Tanrısı dikkat etmez.››
8Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
8Ey halkın içindeki budalalar, dikkat edin;Ey aptallar, ne zaman akıllanacaksınız?
9Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
9Kulağı yaratan işitmez mi?Göze biçim veren görmez mi?
10Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
10Ulusları yola getiren yargılamaz mı?İnsanı eğiten bilmez mi?
11HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
11RAB insanın düşüncelerininBoş olduğunu bilir.
12Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
12Ne mutlu, ya RAB, yola getirdiğin,Yasanı öğrettiğin insana!
13för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
13Kötüler için çukur kazılıncaya dek,Onu sıkıntılı günlerden kurtarıp rahatlatırsın.
14Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
14Çünkü RAB halkını reddetmez,Kendi halkını terk etmez.
15Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
15Adalet yine doğruluk üzerine kurulacak,Yüreği temiz olan herkes ona uyacak.
16Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
16Kötülere karşı beni kim savunacak?Kim benim için suçlulara karşı duracak?
17Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
17RAB yardımcım olmasaydı,Şimdiye dek sessizlik diyarına göçmüştüm bile.
18När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
18‹‹Ayağım kayıyor›› dediğimde,Sevgin ayakta tutar beni, ya RAB.
19När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
19Kaygılar içimi sarınca,Senin avutmaların gönlümü sevindirir.
20Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
20Yasaya dayanarak haksızlık yapan koltuk sahibiSeninle bağdaşır mı?
21där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
21Onlar doğruya karşı birleşiyor,Suçsuzu ölüme mahkûm ediyorlar.
22Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
22Ama RAB bana kale oldu,Tanrım sığındığım kaya oldu.
23Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
23Tanrımız RAB yaptıkları kötülüğüKendi başlarına getirecek,Kötülükleri yüzünden köklerini kurutacak,Evet, köklerini kurutacak.